En nära släkting till mig har fått en hel del om bakfoten och skriver en massa dumheter om mig på sin blogg. Tydligen ska jag inte lägga mig i saker och ting, och saker som har med honom att göra angår mig visst inte. Okej, då är det väl så jag ska tänka nästa gång jag försvarar honom inför andra. Nästa gång han ringer mig och är ledsen för att folk i skolan är dumma ska jag bara rycka på axlarna och anse att det inte angår mig. Han får klara sig bästa han vill, liksom. Jag blir riktigt ledsen då jag får skit från någon jag tycker mycket om och försöker skydda. Känns inte helt rättvist, faktiskt.
Jag kan däremot konstatera att om man har en blogg, där man tillåter kommentarer, bör man kunna tåla vad folk skriver också. Inte minst då man skriver provocerande saker. Om man inte klarar av att någon är av annan åsikt, och kanske till och med kritiserar det man skrivit, är det bättre att nöja sig med en gammal hederlig dagbok med lås. Om man sedan också råkar vara väldigt ung och långt ifrån myndig får man ta att vuxna familjemedlemmar protesterar när saker och ting går helt överstyr. Att sätta gränser för barn handlar om att bry sig.
1 kommentar:
Word woman!
Skicka en kommentar