Min ångest fick ikväll fritt spelrum då den triggats igång. Gammalt skit vällde upp till ytan. Sorg, ilska, vanmakt och och oförståelse blandades.
Tårarna rinner ännu.
Jag vill inte tillbaka till det liv vi hade, jag vill inte tillbaka till det som var vi. Jag hatar bara sättet jag blev lämnad på, och på det sätt jag aldrig fick svar på mina tusen frågor.
Jag hatar självföraktet och känslan av total värdelöshet som sedan dess ibland slår ut mig fullständigt.
Känslan av att jag är inte värd att älska och att jag kommer aldrig någonsin våga ge mig totalt hän och älska igen, går den någonsin över?
- Posted using BlogPress from my iPhone
2 kommentarer:
Du verkar vara en alldeles älskansvärd person och en i mina ögon total motsättning till värdelös.
Och om jag kunde bättre så skulle jag gärna trösta.
glöm inte NO FEAR!
Mvh
Tack. Tack för de orden! Som de behövs!
Skicka en kommentar