Att försöka göra rätt är så svårt. Om jag kunde klona mig. Om jag bara kunde. Den inre stressen just nu. Vetskapen om att jag hur jag än agerar känner denna otillräcklighet. Barnen måste dock gå före jobb. Det bara är så. Det måste även de mest stressade kollegor förstå, väl? Visst måste de? Fan.
Den lycka jag kände då jag fick en duktig, riktigt duktig, sparringpartner som körde hårt med mig idag överskuggades av jobbsamtalet. Fan.
- Posted using BlogPress from my iPhone
4 kommentarer:
Om man är duktig och ambitiös på jobbet tenderar kraven att öka.
Tom så att det påverkar privatlivet
negativt. Och jag önskar verkligen att jag hade goda råd om hur du ska hantera situationen....men vågar du skriva om det här så vågar du nog ta upp det med berörda på jobbet.
Du verkar ju stark och klok.
Mvh
Och jag måste ju påminna dig om dig själv också: NO FEAR!
Mvh
NO FEAR, var ordet. Det var ingen som ifrågasatte det minsta i min prioritering idag. Känns skönt. Tack för pepp!
OK
Mvh
Skicka en kommentar