Idag somnade du in i min famn, och en del av mig dog samtidigt. Du har varit min trogna följeslagare i så många år, och en så självklar del av mitt liv. Hur ska jag klara mig utan dig? Det fanns en tid då du var allt jag hade, och nu finns du inte mer. Mitt lilla hjärtegryn, tänk så mycket vi upplevt tillsammans. Så mycket vi gjort och så mycket som hänt under de här åren.
Min modiga lilla hundtant som gick från att ha barnfobi till att bli barnens bästa kompis, som låg med huvudet mot min växande mage och lyssnade varje natt då jag väntade Minna, som skyddade barnen mot främmande hundar som var fyrdubbelt så stora som du själv, som pussade barnen för att komma loss då de höll fast i ett öra eller i svansen. Mitt lilla matvrak som inte hade någon botten i sin mage, som älskade att hoppa i snön, som skällde som besatt på brevbäraren, tidningsbudet, folk som passerade eller ringde på, allt efter tycke och smak. Hundet, lilla Hundet, som var fullständigt besatt av pipljud, som stal och tuggade sönder barnens leksaker ibland, som snarkade galet högt och kunde hålla mig vaken på nätterna, som hade ett så stort hjärta med plats för så oerhört mångga människor, som var så kaxig och dominant ibland, och ibland så liten och harig, som var så besatt av att jaga harar, ekorrar och rådjur, som kunde fisa så illa så ögonen tårades, som var så sur och envis ibland och så otroligt kärleksfull hela tiden. Doris med de vackra, kloka djupbruna ögonen.
Jag hoppas du är med Aramis nu.
Jag saknar dig, min dansk-svenska latmask.
Jag älskar dig.
Sov gott.
6 kommentarer:
Usch så himla lessamt!! :(
Hoppas hon har det bra i hundhimlen!
stora kramar till er!
Farväl Doris och kram till Mia, Minnan och Vikorv.
Ojojoj, Mia... Jag var inte beredd på att läsa detta. Blev faktiskt himla ledsen.
Tänker på dig!
... och din fina, galna lilla Doris.
Hon har nog en plats i fler hjärtan än du kan tro :)
Kram, Jennie
jag gråter. /take care
Jag vet inte om du gillar den, men jag tycker den är fin...Känner inte till författaren:
"Tänk dig att du står vid havsstranden en sommarkväll och ser ett vackert fartyg som bereds för avfärd. Seglen hissas. När kvällsbrisen kommer fylls seglen och båten glider ut på det öppna havet. Du följer den med blicken när den far mot solnedgången. Den blir mindre och mindre, och till slut försvinner den som en liten prick vid horisonten. Då hör du någon vid din sida säga "Nu har hon lämnat oss"
Lämnat oss för vad? Detta att hon blivit allt mindre och tillslut försvunnit är ju bara som du ser det. I själva verket är hon ju lika stor och vacker som när hon låg på stranden! Just när du hör rösten som säger att hon lämnat oss, finns det kanske någon på en annan strand som ser henne dyka upp vid horisonten, någon som väntar på att få ta emot just henne när hon når sin nya hamn."
Tack för alla fina kommentarer. Det glädjer mig att Doris hade en speciell plats i många hjärtan. Det fina med henne var också att hon hade plats för så många i sitt hjärta. Den hunden älskade en massa människor, hon.
Anki: Tack! Jag har svårt att släppa fram sorgen och tillåta mig själv att gråta. Har mycket lättare för att göra en massa saker istället (sydde gardiner, städade bort julen, städade och fixade i fredags kväll... Orkade gråta först sent på kvällen igen, då hade det varit stopp sedan hos veterinären). Önskar jag kunde sörja på ett sundare sätt, men jag är väl rädd för smärtan antar jag. Texten du skrev hjälpte en hel del...tårarna km, så tack för det!
Kram alla!
Skicka en kommentar