Vem är jag att bestämma vem som ska få leva och vem som ska dö? Vem är jag att besluta att min bästa vän, min mest trogna följeslagare, inte ska finnas mer? Vem är jag att beröva min flock en medlem?
Ändå är det just precis vad jag just gjort.
Jag har fattat ett beslut och tårarna vill inte sluta rinna.
Om ett dygn är jag en älskad varelse fattigare. Då är det oåterkallerligt.
7 kommentarer:
Åh nej det måste vara så jobbigt, men samtidigt ett beslut du nog är tvungen att ta...Men sen finns det en värld som är mycket bättre och vackrare och dit kommer alla älskade varelser. Kram !
Håller med föregående talare det finns en finare värld att vara i. och den värld hon lämnade hade hon det otroligt gott i och var älskad av oss alla stora som små. Tänker på dej. Kramar Kia (snyft)
Ibland behöver man gråta. Så skönt att man får och kan det.
Ha det!
- trevlig blogg förresten som jag bara slumpartat kom in på...
Kanske har du redan läst den. Dina tårar kommer rinna ännu mer men den värmer, jag lovar!
http://www.rainbowbridge.com/Poem.htm
Stor Kram!
Åh, gumman! Jag kan bara hålla med Kia. Hon är/var älskad av oss alla och vi kommer sakna henne oerhört. Tänker på er! Skickar all styrka jag kan förmå.. Pussar
Åh vad jobbigt =(
Kram
Tack för alla fina kommentarer. De värmer mycket, ska ni veta.
sanna: Rainbowbridgesidan fick mig att gråta hejdlöst! Jösses, den visste var den tog! Tack, jag behövde den sidan.
Skicka en kommentar