Trött

Nu är jag leds på att vara gravid! Och rackarungen i min mage verkar inte göra sig någon brådska att komma ut. Kanske är det som Malin gissade att min kropp ställt in sig på elefantgraviditet. Den har ju hur som helst ställt in sig på att se ut som en elefants, så...

Hormonerna är sjövilda, jag började gråta i morse då bestickskorgen i diskstället välte... *suckar*

I dag ska jag träffa Malin, det blir ju hur trevligt som helst. Vi har inte setts sen hon var uppe på bröllopet, så det är på tiden. Saknar henne, så jag ser verkligen framemot att träffa henne.

I övrigt är jag bara leds! Vill ha ut ungen nu! Och ändå, fortfarande så rädd för hur det blir sen, då inget någonsin blir sig likt igen...

Gammal bild på mig och Manfred, innan jag fick hamsterkinder...

Människor

Filosoferade och diskuterade med Manfred (maken) igår. Han är klok han. Och så känner han mig förbannat bra... Vi diskuterade mina framtida yrkesval/utbildningsmöjligheter och vilket som passar mig bäst; hälsofascist (eller okej; hälsopedagog) eller diakon. Vi kom fram till att jag är för elak och inte riktigt klarar att vända andra kinden till för att orka med att vara en god diakon. Maken kan, liksom jag, lättare se mig som en hälsofascist som pekar med hela handen á la Anna Skipper (http://www.annaskipper.se/) än en from diakon... Hmm...mja, det säger ju en hel del om mig. :-)

I fredags spelade vi sedan Fia med Knuff. Fem gånger. Jag vann inte mindre är FYRA av de omgångarna! FYRA! Oj, så glad jag var! Såg även Mulholland Drive sedan, och jag orkade fakstiskt vara vaken hela filmen igenom, trots att den slutade så sent. *s*

I går storstädade jag; sanerade sängen (bäddade rent och körde Kirbyn), dammtorkade, dammsög och torkade golven. Det tog två timmar ungefär. Sedan var jag egentligen jättetrött, men ville ändå åka med Manfred och Doris till ett elljusspår och gå promenad. Det blev en nätt liten tur på 5 km i icke-upptrampat spår! Trodde jag skulle dö... Hur många gravida med ett fåtal dagar kvar till förlossning gör en sådan sak frivilligt...?

Idag har jag umgåtts med en förbannat trevlig människa som råkar vara matte till Doris älskade. Timmarna flög iväg. Är glad att Doris blev så kär i hennes hund från första sekund, och att maken åker buss med denna kvinna nästan varje morgon. Ibland har man helt enkelt tur att träffa på bra människor av en slump och lyckas bli vän med dem.

11 dagar kvar till förlossning. Senast på fredag ska jag börja jobba aktivt för att få igång det hela...;-)

Just nu

Idag har jag inte gjort många knop. Ganska skönt visserligen, speciellt med tanke på vad som komma skall. Har mest läst under dagen, och ätit förstås. :-S

Läser just nu; Doktor Glas av Hjalmar Söderberg och Klockan 10.31 på Morgonen i Khao Lak av Pigge Werkelin

Tänker på; Hur fruktansvärd tsunamin var och hur många som drabbades, samt bebis och förlossning

Bästa nyheten idag; Försäkringsbolaget går med på att betala lagningen av vår B&O TV, trots det sanslösa priset

Längtar efter; Att se vår bebis, att maken ska komma hem och att få börja träna efter förlossningen

Hoppas på; Frisk bebis och att få någorlunda form på kroppen igen så småningom

Planer för kvällen; Fixa middag (paj med spenat, chévre och soltorkade tomater), klå maken i Fia med knuff (om inte annat
låta bli att gråta om jag inte vinner), eventuellt se Mulholland Drive på TV (Lynch is king!)

Saknar; Mina syskon. Mest Anna.

Språkpolis/gnällkärring

Hur kommer det sig att det blivit vanligt på så kort tid att folk säger "EGENKLIGEN"??? Om ordet stavas EGENTLIGEN är det väl för bövelen så det ska uttalas! Och så har vi en del andra skrämmande korkade uttal av ord, såsom "interjuv", "asseptera" och "ORDENKLIG" (Och hur stavar Du det då, dumhuvud??).

I morse på nyheterna talade annars en forskare om en kvinna som "SJUKNAT"! Senast jag kollade hette det att man "INsjuknade". Jag blir så trött på all språkmisshandel och allt jäkla slarv. Ibland tänker jag att jag kanske borde blivit svenskalärare ändå, men jag skulle antagligen få nervsammanbrott på en vecka.

Och uttryck som "driver du" och "fick du ligga?"... Vad handlar det om? DRIVER DU MED MIG? Och ja, det fanns plats så jag fick ligga ner, eller jaha, du menar om jag fick ligga MED någon? Tydligen är det jobbigt att säga så många ord... Latheten övervinner visheten och det sunda förnuftet, som det verkar.

Så, nu har jag gnällt och skällt nog om det för stunden.

Fjorton dagar till förlossning idag. Ska göra Operation Hårborttagning under dagen (om jag orkar, det kräver numera viss akrobatik) så jag inte ser/känner mig så vansinnigt anskrämlig då jag ska ligga och blotta hela alltet under förlossningen. Jag menar, i det läget är man ändå så förbannat utsatt så varför inte försöka göra något för att hjälpa upp det hela lite? Och jag vet att det inte kommer hjälpa, egentligen (läs det nu långsamt och uttala som det stavas!), men jag vill gärna inbilla mig det så här i förväg.

Jag är förkyld. Här har jag gått och tänkt att jag minsann är untouchable för alla virus, och känt mig som något av en Superkvinna (dock inte rent visuellt) och så händer detta. Ont i öron, hals och täppt i näsan. Allmänt ynklig och en aningen gnällig. Låt oss säga att jag sällan är en picknick i normala fall, och som höggravid OCH förkyld är jag definitivt inte att leka med. Nåväl, min älskade make kom hem med mörk choklad åt mig för en stund sedan (innan jag skickade iväg honom för att handla), och det gjorde mig lite gladare.

Vad maken inte vet är att jag funderat på detta med mörk choklad och kommit fram till att den inte stillar godisbehovet på samma sätt som vanlig choklad. Snobben i mig föredrar mörk, men godisgrisen och resten av mig vill nog banne mig ha mjölkchoklad. Men säg det inte till någon...

Var i stallet tidigare idag. Skönt att andas lite lantlig luft, träffa Prinsen, hästfolk och låta Doris springa i skogen. Åkte egentligen mest dit för Doris skull, så hon skulle få lite miljöombyte, för själv ville jag helst ligga i sängen och vila. Men hunden går före, och lycklig blev hon. En lycklig hund ger en harmonisk matte.

För övrigt är det 15 dagar kvar till bebisen ska ut. Och då ska den ut, vill verkligen inte gå över tiden. Bilden ovan togs av min yngsta lillasyster Kajsa förra helgen.

Tredje gången gillt

Jag har tidigare gjort försök att blogga, men sedan har det inte blivit just något av det hela trots allt. Nu är det dock dags att försöka igen!

Sitter och funderar på om jag har en massa vettiga tankar och iakttagelser att dela med mig av här, men det återstår väl att se. Alltid kan jag väl roa/irritera någon, hoppas jag.

Gammal bild på undertecknad och älskade Doris. Hon och jag är något av siamesiska tvillingar. Och för den som inte ser vad det är för ras kan jag meddela att hon är en dansk-svensk gårdshund.