Vi såg på film igår. Jag hade valt den, och ångrade mitt val redan innan vi börjat se den...
Saken är nämligen den att jag har ett slags hatkärlek till skräckfilmer och rysare... Väljer ofta att se dem, trots att Manfred protesterar (och ja, jag retar honom gärna för att han är lite kyckling), men sedan sitter jag där och ångrar mig, är beredd att blunda, hoppar till för minsta lilla och mår lite dåligt (av rädsla, inte av äckel för blod; splatterfilmer får jag inte hyra). Efter filmen är jag sjuuukt mörkrädd och får tvinga mig själv till att inte tänka på filmen, för att jag överhuvudtaget ska klara av att sova någonsin mer. Lite masochistiskt lagd, kanske...?
Hur som helst så var filmen otäck men förbannat bra. Jag är nästan glad att vi såg den, trots allt.
Och ja, just det... Filmen hette El Orfanato.
3 kommentarer:
Den filmen var sjukt bra. =) Lite läskig var den allt men sånt får man ta. Jag såg den på bio och skulle åka tunnelbana hem sen, själv, det var lite creepy.
Haha.. Du är inte ensam om den där hatkärleken till rysare. Jag gör likadant. Men ska jag vara ensam hemma vägrar jag se otäcka filmer för det innebär en mer eller mindre sömnlös natt sedan.
Mia: Hatten av. Du är modig!
Katinka: jag ser absolut inte heller otäcka filmer om jag ska vara ensam sen. Det värsta är bara när man trots att det gått lång tid sedan man såg en film ändå kan minnas läskiga scener vid fel tillfällen, som då man är gräsänka. Hjärnan spelar en jobbiga spratt ibland.
Skicka en kommentar