Jag har sprinterlår fick jag höra idag efter mitt pass. En motionär frågade om jag tävlar på något sätt och tyckte att jag borde göra det. Så långt är det en klar komplimang.
Några gamla hjärnspöken morrade en aning då hen pratade om att jag har sprinterlår och är "rätt stor" och muskulös. Jag väljer att tro att det var en komplimang det med. Jag gillar ju att vara stark, inser att jag inte är någon räka direkt, och att jag hävdat bestämt att det varit en komplimang om någon annan fått höra samma sak.
Strong is happy, och strong is the new skinny. Jo, jag är tusen gånger hellre skitstark än en räka, men ändå. Och sprinterlår... Då får jag väl börja leka med tanken på att tävla då. Och på att öva på sprint.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar