För en timme sedan bröt det ut. Jag har nu sanerat säng, golv, väggar, mig själv och Viktor efter att han blivit magsjuk. Hur mycket kräks ryms i en så liten kropp? Hur många gånger ska han behöva kräkas?
Veckans planer ändrades just drastiskt, och jag konstaterar ännu en gång att med barn som nattetid blir magsjuka känner sig en ensamförälder långt mer ensam än annars. Jag har just gråtit en skvätt och förbannat allt, men blivit avbruten för att hjälpa Viktor kräkas igen. Jag gråter lite igen av trötthet eftersom det nu gått lite för många nätter utan ordentlig sömn. Minna gråter för att detta innebär att hon också måste vara hemma från förskolan. Viktor luktar kräks och har somnat om, vit som snö.
Vetskapen om att både jag och Minna druckit ur samma vattenflaska, och att vi alla pussats på munnen tidigare ikväll skänker en extra touch av ångest åt det hela.
Sådana här nätter. Jag hatar dem.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar