Så föll snön...

...och med den kom ljuset. Kanske infann sig även en gnutta visshet, beslutsamhet och energi?



Jag tycker om snön. Än så länge.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Fräls mig från ondo

Krafterna tryter. Energin sinar. Det är mycket nu. Kanske kan ett plåster hjälpa, så som det hjälpte Minnan häromdagen?



- Posted using BlogPress from my iPhone

Femtio nyanser av grått

Förlåt, men allt detta gråa tar liksom knäcken på mig. Suger musten ur mig. Jag behöver ljus nu.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Fyller helgen

I det bästa av sällskap fyller jag denna helg. Skoinköp, långfrukost, en massa vin, soffsovande, stojande, meze, promenader och...fint.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Hej fredag

En liten flicka som klädde på familjens nya hund i morse, jobbigt lämning av samma "hund" på dess "hunddagis", brandutbildning med tillhörande praktik (släcka eld, krypa i rökfyllt rum och liknande), skogspromenad, burpees på stranden, bastu och sedan efterlängtat besök. Jag är trött nu, och har eventuellt sovit på soffan en stund redan... Nu kryper jag ner mellan mina fina små, och gläds åt det som är bra.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Att stärka murar

Min jobbmusik var lite annorlunda idag än annars. Arbetsdagen i sig också, faktiskt. Avslutningen på arbetsdagen var oerhört välbehövlig och skön. Klår det mesta. En stark, orädd kollega höll mitzar och jag fick slå av mig. Jag slog, slog, slog och slog till svetten fullständigt dröp om mig och armarna skakade.

Nu ska jag krypa ner mellan mina fina, hålla om dem, skydda dem och tanka dem fulla med kärlek, mod och styrka.

Min kärlek

Mina barn. Mitt hjärtas fröjd och glädje. De viktigaste i mitt liv.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dagen efter kvällen före

Det blev lite sent igår. Eller tidigt imorse, om en så vill. Vi glada medelålders damer som i fredags inte var säkra på att verkligen våga dricka en skvätt vin till maten nästa dag gick ut hårt...




Margaritas före maten, sedan fantastiskt vin, god mat, nervös servitör, underbara samtal och härlig stämning inspirerade oss så mycket att vi fortsatte vidare till ungdomsgård, förlåt, jag menar klubb. Väl där drack vi billigt/gratis. Farligt. Roligt. Det kan hända att jag somnade efter 04 imorse och det kan hända att jag hade spännande basröst och luktade lite rom då jag sedan vaknade.

Underbara, fina, fantastiska kväll! Jag är så glad att jag har de härliga vänner jag har. Vad gjorde jag väl utan dem?

- Posted using BlogPress from my iPhone

Halleluja!

Jag har tränat! Äntligen! Det var jobbigt, och jag är i rätt dålig form jämfört med innan maratonförkylningarna, men damn det var härligt att få kämpa!
Snart dags för restaurangbesök i härligt sällskap. Tur för mig!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Mitt liv, ett pussel

Detta ständiga pusslande, schemaläggande, tidsuppskattande. Att hela tiden vara tvungen att hinna så mycket på så kort tid.

Här jag nu, borstandes tänderna, och räknandes hur jag lägger upp dagen på bästa sätt.

På måndag kommer mina fina äntligen hem, då börjar det viktiga pusslandet. Det riktiga. Det jag inte klarar helt utan hjälp.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Ddddddvitamin

Jag försöker tanka D-vitamin. Går det ens, den här tiden på året? Som solkänslig vegetarian får jag nog inte i mig tokmycket av den varan, så kan det kanske vara varför jag har ett skrattretande dåligt immunförsvar? Bäst att ta det säkra för det osäkra. Bäst att shotta barnens D-droppar...

- Posted using BlogPress from my iPhone

En kvinna med skillz

En nära släkting, med vilken jag av en mängd skäl valt att inte ha kontakt med, talade en gång i tiden om för mig att jag tar för mycket plats. Jag syns och hörs för mycket och borde dämpa mig. Det tog mig så många år att inse att det inte var fakta, utan en åsikt.

Idag inser jag att hen delvis hade rätt. Jag tar mycket plats. Det är i princip omöjligt för mig att inte utmärka mig i olika sammanhang. Hen hade dock oerhört fel i övrigt. Jag bör inte dämpa mig och ta mindre plats. Jag bör fortsätta precis så som jag gör. Jag trivs och andra trivs i mitt sällskap.

(Ja, inte just nu då jag tydligen har lite TBCEbola, men annars.)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Festlighetsbrist

Jag behöver festligheter. Jag behöver få roa mig. Det är utmärkt att jag får med mig en lång, underbar, snygg vän ut för att äta på lördag. Just nu funderar jag starkt på att dessutom dra med henne på flatklubb. Jag tror vi båda behöver festligheter. Å andra sidan behöver vi båda bli krya från mutantförkylningar också. Åtminstone en av oss har immunförsvar som ett litet barn och har varit sjuk väldigt länge nu. 

When tomorrow comes

"Att skiljas är att dö litegrann". Pfft! Eller så är det att få hjärtat slitet ur kroppen, och lida av en veckas smärtsam, våldsam saknad fram till måndagen därefter.

Går jag och lägger mig nu blir det snabbare en sådan måndag jag avskyr. Är jag vaken längre drar jag ut på dagen jag inte har någon anledning att fira.

Då tar vi om det igen

Jag var tydligen inte helt frisk. Nu är jag nämligen sämre än på länge. Inatt spexade jag med febertoppar.


Så jag har roat mig genom att gå emot det jag tidigare bestämt, och såldes registrera mig på Instagram. Nu har jag bloggen, Facebook, Twitter och Instagram att sköta om, sådant jag varit så emot från början.

Jag är tydligen inte en principernas kvinna.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ett litet steg för mänskligheten.

Idag övervann jag mig själv och mina demoner igen.

Jag vill bara förtydliga att det aldrig har varit en självklarhet att jag skulle det. I hela min barndom fanns några oerhört tongivande, dominanta vuxna med alltför stor makt och inflytande, vilka lärde mig att den enda gången jag dög var då jag presterade. Och att bara vara duktig räckte inte, jag måste vara bäst på allt jag gjorde. På riktigt, jag skulle vara bäst. Om jag inte presterade fick jag inte vara med, och saknade eget värde.

Jag brottas med det dagligen. Den känslan att helt sakna eget värde. Känslan av att behöva bekräftelse och vara tvungen att prestera för att överhuvudtaget duga på minsta lilla sätt. Vissa dagar går det bättre, andra sämre.

Idag skulle jag, efter två veckors sjukdom leda mitt pass. Fortfarande på eftermiddagen kändes det otäckt, jobbigt och motigt. Jag ville verkligen inte, eftersom ett visst mått av katastroftänkande tog vid, och jag drabbades av den där värdelöshetskänslan. För att jag ska duga måste jag ju vara bäst, och jag kände mig så långt ifrån bäst idag...

Så kom jag till Friskis. Möttes av leendena, de varma kramarna, kände kroppen göra sid redo för jobb...

Jag ledde passet. Det var lite svajigt i början, uppvärmningen blev halvt improviserad, jag kunde inte lägga på riktigt lika mycket vikt som vanligt och rösten skar sig vid något tillfälle. Men jag gjorde det. Och det var tillräckligt bra. Inte bäst, inte fantastiskt, men tillräckligt. Vi svettades, vi kämpade, och vi hade roligt tillsammans, jag och mina motionärer.

Nu kan jag inte sluta le. Det var skönt att komma tillbaka. Varje steg är ett stort steg för mig.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Å ena sidan, å andra sidan

Å ena sidan är det bra jäkla fint att vara hemma med barnen och få umgås med dem. Å andra sidan är det jobbigt att inse att det blir tufft att komma ikapp på jobbet. Å ena sidan är det mysigt med lugnt tempo med baren. Å andra sidan är det en ekonomisk katastrof som väntar vid löning.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Positivt tänkande

Magsjukeeländet medför naturligtvis VAB, vilket i sin tur kommer göra nästa lön till en total katastrof. En positiv sak är hur som att jag får umgås extra mycket med mina barn den här veckan, och oavsett vad så är ju det faktiskt bara fint.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Oönskade kaskader

För en timme sedan bröt det ut. Jag har nu sanerat säng, golv, väggar, mig själv och Viktor efter att han blivit magsjuk. Hur mycket kräks ryms i en så liten kropp? Hur många gånger ska han behöva kräkas?

Veckans planer ändrades just drastiskt, och jag konstaterar ännu en gång att med barn som nattetid blir magsjuka känner sig en ensamförälder långt mer ensam än annars. Jag har just gråtit en skvätt och förbannat allt, men blivit avbruten för att hjälpa Viktor kräkas igen. Jag gråter lite igen av trötthet eftersom det nu gått lite för många nätter utan ordentlig sömn. Minna gråter för att detta innebär att hon också måste vara hemma från förskolan. Viktor luktar kräks och har somnat om, vit som snö.

Vetskapen om att både jag och Minna druckit ur samma vattenflaska, och att vi alla pussats på munnen tidigare ikväll skänker en extra touch av ångest åt det hela.

Sådana här nätter. Jag hatar dem.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Lycka och harmoni

Jag är SÅ mycket närmare att vara lycklig och harmonisk nu. Äntligen är mina fina hemma igen. Välbefinnandet sprider sig i hela kroppen och jag känner mig lugn.

För deras skull ska jag göra den där förbannade utredningen. För deras skull ska jag försöka ta itu med det där mörka som ligger och lurar i hörnet. För deras skull ska jag försöka bli en bättre människa.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dags att utreda?

Jag tror det är dags. Det kan vara dags att sätta igång en ordentlig, jobbig, krävande utredning. Det kan vara dags att gå till botten med hela alltet och göra den där ADHD-utredningen jag köat för i tre år. Det är nog dags, och jag hoppas jag är redo.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag och min far

Jag gjorde just misstaget att gå in på TV4Play och titta på Ugglas framförande av Olle Ljungströms låt.

Dumt.

Nu gråter jag.

Det lät som en fin far. En sådan far alla människor borde få ha då de är barn.


- Posted using BlogPress from my iPhone

En kort stund av självinsikt

Jag är sjukt dålig på att hantera ångest. En och en halv vecka utan träning på grund av dyngförkylning, och jag blir galen. Jag längtar ihjäl mig efter barnen, jag drömmer mardrömmar, jag är osams med mig själv.

Jag behöver få träna, behöver endorfinerna! Ångesten måste bort, bort, bort! Snälla, låt mig bli frisk och stark igen, för det här är tortyr.


- Posted using BlogPress from my iPhone