tisdag 13 september 2011

Adjö, vänner

Jag menar på intet sätt att vara melodramatisk, men detta kan vara slutet. Halsen känns såsom ett öppet sår, huvudet dunkar och näsan, näsan!, är både täppt och rinner på samma gång.

Jag tror inte jag överlever detta, men om, om!, så lovar jag att unna mig mer bra saker och inte bara ha måsten i huvudet.

Tänk på mig, annars spökar jag för er.


- Posted using BlogPress from my iPhone

1 kommentar:

Jenni sa...

Jag som tyckte att du såg så pigg och fräsch ut när du lämnade ungrana i morse