Med dina ögon

Jag önskar jag kunde se mig själv med dina ögon. Jag önskar du kunde se dig själv med mina.

Tillsammans är vi vackra och starka.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hudlös

Aldrig har jag känt så mycket. Hur kan det vara så här? Du fattas mig nu och jag behöver dig här. Kom till mig. Var hos mig. Stanna hos mig.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ohoj, landkrabbor!

Det är konstigt att mina kollegor, efter två års tid, fortfarande blir smått chockerade av min galenskap. Eller de tycker galenskap, jag hävdar personlighet. Varför skulle det vara ett endaste dugg konstigt att vara tvungen att leka pirat då man ger sig ut i en roddbåt, jag bara frågar?

Att prompt skrika sådant "Anfäkta och anamma, sötvattenspirater" och "Ohoj, gamla sjöbjörn" ifrån en roddbåt kan väl inte vara sååå himla udda, eller?

De är så kinkiga på mitt jobb, ibland.

Istället för ljud

Fyll min mun med din
Fyll min mun med någonting
Fyll min mun med din
alldeles för kalla tunga

Herregud vad jag tycker om Kent. Speciellt i bilen där jag kan ta i från tårna när jag sjunger med.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Sweet pain

Jag går sönder då du inte är hos mig. Saknaden gör fysiskt ont. Jag har verkligen aldrig varit med om något liknande tidigare. Hur kan det kännas så mycket, så starkt, så rätt?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Mitt hjärta

Jag fick en gåva. Jag ska vårda gåvan ömt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Du har mig

Så vad gör vi nu då?

Festligt värre

Jag tog och personalfestade lite, dårå.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Underbart är kort

Livet är kort. Skynda att njuta. Skynda att ta tillvara på det goda. Ödsla inte tid på energitjuvar, varken i form av människor eller ting.

Då jag lever efter det mår jag bra. Tänk att det kan vara så enkelt.

Jag vill fylla mitt liv och min tillvaro med bra saker, bra människor, mycket skratt och mycket kärlek.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Påtända Hello Kitty

Jag är speedad som en Hello Kitty på syra. Det känns nästan skrämmande att kunna driva på sig själv så hårt. Jag hinner inte sova så mycket som jag borde, men på mitt spinpass ikväll kändes det ändå som jag skulle brinna upp helt av all energi jag hade. Det är så märkligt att man kan vara så manisk på gränsen till vansinne.

Nu känner jag mig nästan, nästan lugn. Hundpromenaden gjorde susen, eftersom jag var då vanvettigt stissig efter mitt pass. Ett bad på det här borde putta mig fram till vanlig trötthet. Hoppas jag.


- Posted using BlogPress from my iPhone

You really got me

Du har mig som i en liten ask.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Till den vackraste

Det är nästan komiskt att du finns i mitt huvud, hjärta och medvetande hela tiden. Kanske håller jag på att bli galen? Varför kan jag inte tänka ordentligt på något annat än dig? Då jag hör din röst... Då jag är nära dig... Så starkt. Så explosivt. Så magiskt. Så bra.

Vad innebär det?

Vad innebär det om jag börjar känna starkt för dig? Vad skulle det innebära om jag sade att jag håller på att falla raklångt pladask platt för dig. Vänder du om då? Springer du bort från mig då?

Okej, jag säger det inte. Jag säger istället att du är vacker. Att jag tycker om dig och den du är. Att du ger mersmak.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Där är du!

Jag somnar. Jag tänker på dig.
Jag drömmer. Jag drömmer om dig.
Jag vaknar. Jag tänker på dig.
Jag jobbar. Jag tänker på dig.

Det är då tur att du är så jäkla underhållande och färgstark, annars skulle det nästan kunna bli lite enformigt.

Hoppsan, så blev det komplicerat igen

Livet... Varför göra det enkelt när man kan ha roligt?

- Posted using BlogPress from my iPhone

Till Dig

Kära du, du vet inte vad du ställer till med. Du dundrar in i mitt liv med buller och bång. Mitt trygga, tråkiga liv... Min sköra tillvaro som jag värnar om så starkt. Och där är du...

I mitt huvud, i mina tankar hela tiden. Hela tiden. Vet du hur svårt det är att leva i "mindfullness" då man hela tiden har tankarna någon annanstans? Jag är rädd, men jag kan inte annat än fortsätta framåt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Varför jag är vegetarian eller GO GREEN!

Anki bad mig berätta om mitt val, så here it goes:
Det finns inget sätt att garantera att djuren verkligen inte lider bara för att vi ska få äta upp dem. Det är inte moraliskt försvarbart att låta dem växa upp under hemska förhållanden, transporteras alldeles för långt och trångt, skrämma dem i slakterier, äta deras muskelvävnad, mala ner deras inälvor och stoppa det i deras tarmar för att sedan äta det och allt vad mer för hemska saker vi utsätter de arma krakarna för. Det är inte bättre att äta fisk och skaldjur. Tänk på jätteräkor, kräftor, lax, torsk...

Då det ständigt kommer rapporter om djur som misshandlas, misstag som begås i slakterier, hur köttätandet påverkar klimatet och dessutom innebär en ökad cancerrisk kan jag bara konstatera att det inte är värt det. Jag kan inte kalla mig djurvän om jag är en del av den skiten. Jag kan inte sova gott om natten om jag är en del av det.

Jag vill inte vara en del av eländet. Jag är inte en del av det.

Vorde det inte för mitt tränande och att jag vill prestera där skulle jag vara vegan. Någonstans är jag dock så pass egoistisk att jag inte vill bli sjuk (på riktigt alltså, inte bara förkyld) och därför ibland konsumerar ägg (ekologiska, från frigående höns som kunnat gå ut) och en del mejeriprodukter. Merparten av det jag köper hem i den genren är dock havre- eller sojabaserat.

Min mage mår kanske lite bättre, men främst mår själen bättre.

Titta in på det här, och säg mig att det känns okej att fortfarande äta kött. Titta på det och säg att jag är den som gör det udda valet. Det är banne mig mer stötande att äta djur än att inte göra det!

Titta även in här, se Landet Brunsås, läs Matens pris (här kan du läsa OM den), läs Äta djur (här kan du läsa om DEN). Ju mer man läser desto enklare och mer självklart är valet...

På dödsbädden

Jag blev hemskickad från jobbet för att kurera mig. De ville väl inte att jag skulle dö på plats. Jag hostar som jag varit en storrökande kolgruvearbetare sedan ett halvårs ålder.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag ska aldrig mer!

Förlåt. Aldrig mer ska jag skoja om så allvarliga saker som snor. Aldrig gör jag om det här, för åh så straffad jag blir just nu. Nysolyckor är bara en bråkdel av eländet.

Stirra döden i vitögat

Skitförkylning! Den blir ju bara värre och värre, och jag orkar snart inte mer! Jag ska proppa i mig mer värktabletter, linda en halsduk runt halsen och krypa ner i sängen och gråta en liten skvätt. Jag vill bli ompysslad och bortklemad, så här på mitt  yttersta.

Adjö, vänner

Jag menar på intet sätt att vara melodramatisk, men detta kan vara slutet. Halsen känns såsom ett öppet sår, huvudet dunkar och näsan, näsan!, är både täppt och rinner på samma gång.

Jag tror inte jag överlever detta, men om, om!, så lovar jag att unna mig mer bra saker och inte bara ha måsten i huvudet.

Tänk på mig, annars spökar jag för er.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tänk på kön själv!

Det är så svårt att jobba då man ska tänka på kön. Det är en helt orimlig begäran, åtminstone om man ska göra ett bra jobb. men för all del, jag har ju svårt att låta bli att tänka på kön.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Lovebombning

Jag kan inte riktigt beskriva hur underbart det var att få hänga med härliga Friskiskollegor hela dagen (och en stor del av natten) igår. Det ger sådan energi, sådan glädje och sådan mersmak.

Det var länge sedan jag skrattade så mycket som igår. Inte minst på slutet av kvällen, som blev helt galen och vild. Sista timmen innehöll till och med poliser, böter och stenhårt raggande... Lyckat, således.

Jag är så glad att jag valde att engagera mig i Friskis&Svettis, det ger mig så oändligt mycket på så många områden att göra det. Kära med-funkisar, jag älskar er.

Kick off!

Två kick offer (Eeeh, hur ska man egentligen böja korrekt här) på en vecka... Det är bra. Den här var extra bra. Inga röjer såsom Friskisfolk!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Adjöss, skitdag!

Det är ibland tur att man på morgonen inte kan veta i förväg hur dagen ska bli. Hade jag imorse vetat att jag skulle stressa som en idiot hela dagen, sitta ner sammanlagt tio minuter på hela dagen (kisspauser inräknade) och vara tvungen att jobba över en och en halvtimme hade jag nog inte orkat kliva upp ur sängen.

Nu är det äntligen helg. Tack för det.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hej havet

Jag bodde på Engsholms slott i natt med jobbet och passade på att hälsa på havet lite.

I övrigt bestod vistelsen där av mat, prat, skratt, vin, löprunda, bastu, ljusterapi, naket, promenad och rom. (utan inbördes ordning) Bra och lyckat.




På lördag är det kick off med Friskis&Svettis.

Två på en vecka är bra.

Det lutar förresten inte så mycket där vid Engsholm som man kan tro av mina bilder. Det var nog mest jag som lutade av rommen.
- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag är sjuk!

Typiskt. Jag hatar när nysolyckor händer.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Någon borde göra något!

FÅR man verkligen fiska tjejer?

- Posted using BlogPress from my iPhone

Skynda, skynda!

Livet går i 180 nu, och det är bara att försöka hinna med i svängarna. Jag längtar lite efter att hinna ha långtråkigt någon gång.



Tompa här ovan har aldrig långtråkigt.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Att inte lära av sina misstag

Här gör man sig till och ska köra efter gps, men vad händer? Jag tycker den visar en så onödigt konstig väg att jag kör så som jag tror att det borde vara... Och simsalabim så tar en resa som skulle ta en halvtimme istället en timme och tjugo minuter... Hepp!

Det är dessutom inte första gången jag gör detta. Vissa lär sig inte av sina misstag, helt enkelt...

Svampsvammel

Jag plockade svamp idag. Med mig i skogen hade jag en ivrig hund, en före detta svägerska och två opeppade barn. Jag kom hem med en trött hund, två opeppade barn, en massa soppar, några få kantareller och lite stolt fjällskivling. (Före detta svägerskan lämnades inte i skogen, vi skjutsade hem henne till hennes hemmahus)

Alltså stolt fjällskivling... Redan då jag får dess smak beskriven för mig blir jag lite orolig... "Den smakar kött" låter inte lockande för en vegetarian. Jag tillagade den och åt ändå, hela tiden med mantrat "det är inte kött, det är inte kött" i huvudet. Det var ju ingen jätteangenäm upplevelse, med tanke på utgångsläget. Fast jag tycker nog ändå inte att den smakade kött, trots allt.

Bilden har jag lånat från Vardagsliv.

Realationsfobiker

Om man å ena sidan längtar efter någon att dela sina tankar med, någon vars famn jag kan krypa in i och söka tröst, någon att besudla på vuxensätt, men å andra sidan blir kallsvettig och hyperventilerar lätt vid tanken på ett förhållande är man kanske inte riktigt redo, eller?

Då jag hör om folk som köper hus tillsammans, eller ännu värre bygger hus ihop, tänker jag att jag aldrig, aldrig ska ge mig in i något liknande. Hur jag en gång i tiden inte bara gifte mig, utan dessutom skaffade två barn med vedebörande, är ju ett mysterium. Trodde jag verkligen på det? Trodde jag att den grejen var för mig? På riktigt?

Jag som inte kan binda upp mig på en helårsprenumeration ens på min morgontidning, trots att jag vet att jag inte vill ha någon annan tidning.

Jag hade fel

Kanske är jag periodare? Under sommaren var det helt underbart att bara gymma och löpträna, utan att behöva bry sig om andra ett endaste litet dugg. Nu måste jag dock revidera mitt tidigare inlägg om det där med gruppträning en aning... Denna vecka har jag gymmat en gång, och i övrigt inte gjort annat än att träna i grupp. Det har varit Box, IntervallFlex, Core Bosu och 2 x spinning (där vidhåller jag nog ändå att det är roligast då jag själv får bestämma). Imorgon blir det spinning (japp, mitt pass) och Box. En bra träningsvecka, och jag är glad att säga att jag minsann kan ändra min uppfattning ordentligt ibland.

Simultanförmåga...

Att dricka vin, se på film och fixa med spinpass... Det är förvisso en variant av simultanförmåga. Frågan är bara om det funkar.

Vinet gick ner, filmen var ingen komplicerad historia...så jag undrar ju hur passet blir.

Hur var det nu, har jag inte sagt åt mig själv att sluta göra sådant här i sista sekund?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Med en hund mot mitt lår

Ibland slås jag av hur jäkla bra livet är. Hur mycket jag har att vara tacksam över och hur lyckligt lottad jag faktiskt är. Det är fint.


- Posted using BlogPress from my iPhone