tisdag 4 november 2008

Sällan blir det som man tänkt


I lördags hade jag tänkt först hänga med Tessan, och sedan laga en god stek och mysa med familjen. Istället var både jag och Minna magsjuka. På söndagen skulle jag åka med Sara och Tessan till Underbara barn-mässan. I stället var Minna sämre, och vi fick så småningom åka till Karolinska.

Minna blev inlagd på natten, efter ett otal timmar på akuten med det allra mest otrevliga en rejäl maginfluensa har att erbjuda. Manfred fick åka hem och sova. Sond sattes, och så småningom kunde Minna somna. Själv hade jag inte så lätt att komma till ro efter all anspänning och allt vakande, och fick drygt två timmars sömn.
Minna var lite sugen på corn flakes innan första utskrivningen med tillhöraned baklsag

På söndagen kom mamma och Manfred, de hämtade hem oss då Minna blev utskriven. Vi kom hem, det kändes underbart, ända till Minna blev sämre igen. Jag skulle just till att lägga mig och vila med henne, då det liksom brakade loss på alla sätt...

Till slut insåg vi att det bara var att åka tillbaka till Karolinska. Vid halv ett inatt blev Minna sedan inskriven igen, en timme senare kom vi till avdelningen, sonden sattes (kan fortfarande inte tänka på det utan att bli tårögd. Minna var hysterisk, minst sagt, och de jäkla klåparna fick inte dit sonden förrän efter tio minuters slagsmål, tårarna sprutade på mig, Manfred och Minna). Denna natt fick jag tre timmars sömn, men Minna sov lite mer av ren utmattning/chock. I dag fick vi åka hem på permission, och då vi väl kommit hem blev Manfred dålig. Så klart. Dettta är ju en never ending story, tycks det.

Minna är i varje fall på bättringsvägen, även om det går långsamt.

Mitt i all sörja gick min mobil varm, med underbara, fina sms från härliga stöttande vänner och släktingar. Tack!

Nu ska den här mamman snart släpa sig i säng. Jag är...lite trött efter att ha halkat ordentligt efter med både sömn och mat senaste dagarna. Imorgon fortsätter vi med vätskeersättning, vitt bröd och mild välling.

5 kommentarer:

Norrdalen sa...

Lilltultan då, det är inte lätt när barnen blir sjuka. Man känner sig nog lite maktlös eftersom man inte kan göra så mycket.
Bra att hon fick bli inlagd. Magsjuka som håller i sig är allvarligt när det gäller småttingar.
Hoppas ni kryar på er fortare än fortast! Kram!!

Anonym sa...

Men vilket elände! Stackars stackars er! Hoppas ni blir friska snart allihopa!

Mian sa...

Tack, gulliga ni!

Sakta men säkert verkar Kråkis bli bättre, men det är svååårt att få i henne något. Allt nekar hon till. :-/

Dan (gearhead) sa...

Hang in there!

Anonym sa...

Stackars vännen! Liv hade blåsor i munnen förra hösten och gick ner flera kilon, byxorna hängde som segel runt rumpan på henne....men hon återhämtade sig ganska snabbt sen igen, tack och lov! Hoppas det vänder snart för lilla söta Minna! Det ska mycket till för att man blir inlagd så hon måste varit riktigt risig. Krya på er!