Idag har jag ångest. Idag är det skitjävlajättejobbigt. Jag är kär i dig, tro inget annat. Jag önskar bara, av hela mitt hjärta, att du inte varit så förbannat allergisk mot hundar, och att du inte dessutom haft astma. Varje gång jag hör hur du börjar få jobbigt med andningen hemma hos mig knyter sig magen. Han är ju så fin, den lille tönthunden.
Vad jag önskar att det var möjligt att drömma om en gemensam framtid för dig, mig , alla barnen och den lille tönten! Jag önskar så att saker och ting varit annorlunda. Jag älskar ju honom också, även om det är på ett annat sätt. Tanken på att aldrig kunna ha hund mer känns så sorglig och så jobbig, även om jag vet att det är så det måste vara om jag ska få leva med dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar