Ibland kommer det över mig och jag minns den där kalla, föraktfulla blicken han hade då han talade om att han inte längre älskade mig. Då han sade att han ville skiljas. Då han sade att han skulle ha barnen varannan vecka. Jag minns hur jag kämpade för att kunna andas, hur huvudet vägrade förstå, hur det enda jag kunde tänka var att jag skulle dö.
I sådana lägen, då jag minns det, tänker jag att jag aldrig någonsin igen tänker ge mig in i ett förhållande. Inget kan vara värt risken att må så igen, och gå igenom det helvetet igen.
- Posted using BlogPress from my iPhone
3 kommentarer:
Förstår vad du säger... Är något förhållande någonsin värt risken att det ska spricka? Är själv frånskild och har hittat kärlek efter det. Varje gång vi älskar någon, varje gång vi ger av oss själva blir vi än mer sårbara...
Hoppas ändå att du får en glad midsommar!
Kram
Vissa lyckas till och med bättre andra eller tredje gången gillt, men att våga sig dit... Grattis till dig som vågade och vann!
Ha en fortsatt bra midsommar.
känner allt för väl igen det du säger. Det är verkligen så fruktansvärt!!! Och ändå har jag inte kunnat välja bort att prova igen.... jag kan inte leva ensam för det tär på mig varje dag. Därför kunde jag våga mig dit igen annars hade jag nog aldrig mer satt mig i situationen igen!
Kramar Carola
Skicka en kommentar