Jag höll på att rensa ur urvuxna kläder ur barnens garderober då Minnan frågade vad jag gjorde. Jag berättade att jag samlade kläder och gamla leksaker som vi ska ge till fattiga barn.
-Mamma, har du tagit någon docka, då?
-Nej, ingen fara, det har jag inte.
-Mamma, jag vill att fattiga barnen ska få dockor också. De behöver dockor.
Och simsalabim hade hon hittat två dockor som hon, på riktigt, ville ge till fattiga barn. Hon gör mig stolt, rörd och trygg i förvissningen om att hon har empati så det räcker och blir över.
-Mamma, har du tagit någon docka, då?
-Nej, ingen fara, det har jag inte.
-Mamma, jag vill att fattiga barnen ska få dockor också. De behöver dockor.
Och simsalabim hade hon hittat två dockor som hon, på riktigt, ville ge till fattiga barn. Hon gör mig stolt, rörd och trygg i förvissningen om att hon har empati så det räcker och blir över.
1 kommentar:
Åh så underbar liten Minna!
Visst är det härligt när man ser sina barns otvungna och ärliga empati.
Valma gjorde samma sak när hon fick höra om en familj vars hus brann ner i ett åskoväder här i trakten.
- Men barnens gosidjur och snuttisar då?!
Ta vara på empatin och omtanken och omhulda dem så blir våra barn fantastiska även som vuxna!
Skicka en kommentar