Så är det

Livet är märkligt ibland, och att det är tur att jag fått öva en hel del tidigare, så att jag var riktigt rustad inför denna prövningarnas prövning. Nu är saker och ting som de är, och jag inser att jag ta mig fan är urstark, mitt i allt. Mina barn ska inte behöva lida i onödan, och därför är jag tvungen att vara klok och stark. Och vet ni? Det fungerar! Ja, jag är ledsen. Ja, jag är arg. Ja, jag är besviken och ja, jag klarar mig!

Nu är jag en av alla dessa ensamstående mammor, och jag ska banne mig vara en sådan jäkla supermamma till mina barn som jag bara kan! Nu är jag tvungen att kämpa ännu hårdare här hemma på alla sätt, men i längden vet jag att det gynnar mig och mina barns sammanhållning och sammansvetsning. Dessutom är det ju tur i oturen att jag även fått en hel del övning tidigare i att vara solo med barnen. Skillnaden är inte så stor som man skulle kunna ha trott, när allt kommer omkring.

Vissa dagar är och kommer vara tuffare, men just nu känner jag mig stark. Jag inser hur många fantastiska människor jag har runt mig, från alla håll har vänner, bekanta och familj slutit upp vid min sida och givit mig extra styrka. Det är så oändligt värdefullt, och det är vad som hjälper mig att orka ännu bättre.