Jag vill inte få nervsammanbrott över att det är stökigt, vara stressad över att aldrig få sova, gråta av desperation över att inte bli förstådd, aldrig hinna med att bara vara!
Så känner jag en varm liten kropp mot mig, ser på min sovande, underbare son...och då inser jag att jo, trots allt är det så här jag vill ha det. I stort sett.
4 kommentarer:
Och jag tänkte... IÅR ska jag äntligen efter 5 års frånvaro äntligen få fira Valborg som sig bör, få titta på forsränningen, picknicka och inte gilla sillen, trängas vid mösspåtagningen och sedan tappa bort sällskapet, för att hitta det igen hemma i sängen...
Och sedan änkt ejag en sekund till och insåg att vill jag verkligen dra med mina barn in i den där kalabaliken? Vill jag springa runt i panik och leta efter bortsprungen dotter? Och amma lillpyret bland fulla och stökiga studenter? Nej.
Så det blir en picknick i lekparken i stan och sedan premiärgrillning och eldning hemma i byn. Ingen studentikonsa Valborg, men väl den familjära som jag faktiskt vill ha.
Väl rutet!! Jag vill också vara full! Det är jätte kul att vara ung och skitfull. Nu för tiden blir man bara patetisk när man e full, fast det är kul ändå.
Jag tänker fan i mig bli ung igen, det ska bli kul!
Hej!
Du har blivit utmanad i min blogg. Välkommen att anta utmaningen! /Anna
Anno: Klokt val. Skulle inte heller ta med småungarna in till stan på valborg, eftersom det är så många som vill vara fulla just då. ;-)
Stellan: Ja, kan vi inte bli unga igen? Jag vill kunna vara full UTAN att vara patetisk, jag vill slippa alla rynkor och slippa ha en kropp där allt hänger!
Mammagumman: Hmm..ska kolla...
Skicka en kommentar