Det var ju helt underbart! Äntligen tog jag mig samman och körde spinning igen. Det var två veckor sedan senast, tror jag. Börjar bli värsta egokicken av det hela, bara. Alla är sååå imponerade av mig, och jag får sååå mycket beröm för att jag är sååå duktig, sååå tuff och såååå söt. Tänk sedan, då jag inte är gravid, då kommer det ju kännas skittrist när inte alla öser komplimanger över mig. Får tänka ut en plan för att få höra alla de bra sakerna även fortsättningsvis, tror jag.
Annars känner jag mig ungefär som en sprickfärdig finne, redo att klämmas nu. Det är onekligen allt annat än en vacker syn då jag vältrar mig i och ur badkaret/sängen/bilen/valfri plats.
1 kommentar:
Duuu.. jag ska berätta en sak för dig.
Patric skulle hjälpa mig upp från golvet idag, dra upp mig alltså... Han höll på att ramla över mig, DET hade inte varit en vacker syn :-D Vad jag ville få fram av detta var: Du behöver inte känna dig ensam gumman ;-)
PoK
Skicka en kommentar