Mjölkkor och prickar

Härom natten, då jag återigen vaknade i en sjö av mjölk slog det mig att jag definitivt inte är en fattigmans ko, utan snarare som bonden i Baldra, Edors, bästa mjölkko. Eller..då pratar vi plötsligt breeed hälsingedialekt, och bör uttala det mjöllk (här skulle Anna och hennes kursare kunna skriva det i fonetisk skrift, något jag tyvärr inte behärskar) och mer eller mindre ha tungan långt bak i svalget.För övrigt var det uttalet något jag febrilt fick öva på då jag gick i skolan, eftersom jag som nybliven lantis (flyttade från Uppsala till Hög utanför Hudiksvall) pratade HELT fel dialekt...




Påsken var över innan det ens hunnit börja, kändes det som. De är nog annars den lugnaste och minst kravfyllda högtiden av dem alla. Man bara softar och är ledig. Unerbart att ha Manfred hemma ett par dagar, även om vissa idioter på redaktionen ser till att göra livet surt för sin chef och bete sig illa. Detta leder till att Manfred får jobba ännu mer, alltså är han borta hemifrån mer eller jobbar hemifrån, vilket gör mig irriterad och deppig. Ond cirkel. Måste gång på gång påminna mig om att det blir bättre då han får ny bemanning på jobbet.





Nåväl, nog om detta. Efter ett märkligt missförstånd med vissa delar av familjen känner jag mig lite som ett frågetecken, men hoppas att det stämmer att det bara var ett missförstånd. OM det nu var så är det häpnadsväckande bristande kommunikation, men jag tänker inte fästa mig vid det. Nu är det hela överspelat så vitt jag kan se det.

I morgon ska jag och Elisabeth skriva in oss hos ViktVäktarna. Nu jäklar ska här gås ner i vikt! Är så trött på att vara ett fetto.

Och så har jag kommit på vad jag verkligen, verkligen, verkligen vill bli. Frågan är bara om jag fixar att plugga så mycket, men samtidigt är ett par år av studier klart värt det hela om jag får uppfylla min dröm. Svårt bara med familjeliv och studier, det är ingen vidare kombination, men andra klarar det ju så varför inte jag?



Minna har nu hunnit fylla en hel månad (2/4) och lite till. Stora flickan min! Hon är fortfarande prickig, men jag tror att det är på väg att gå över. Min egen lilla mjölkigel.