söndag 9 december 2012

Stundande återseende

Det finns återseenden av olika slag. Vissa kan en se framemot. Vissa kan en få ångest bara vid tanken på. Jag har ett återseende av det senare slaget framför mig om inte alltför lång tid. Jag försöker bygga pansarhud tills dess.

Det där med pansarhud är svåra prylar. Om en liksom är marinerad i otillräcklighetskänslor, skuld och lite allmän ångest då är det svår att vara osårbar, eller ens någorlunda tålig. Att hålla masken är rena kakbiten för sådana som jag, men innerst inne finns (tyvärr) alltid den där gråtande, blödande kärnan som utgör jaget. Det trasiga, sårbara, nakna, rädda. Det som bara ber om att få lite lugn, lite kärlek och lite trygghet. 

5 kommentarer:

Anonym sa...

Men varför utsätta sig, du måste väl inte träffas. Eller är det släkten som kommer till jul?

Mvh

Anonym sa...

Nu blev det så där jobbigt igen.
Jag vet inte vad jag ska göra med den här informationen:
Jag råkade av en slump få reda på vad du heter.
Ja, eller slump och slump, jag var väl en smula(underdrift)nyfiken om sanningen ska fram.
Du får välja:
a) jag glömmer alltihop och så är det inte mer med det.
b) du får hitta på något här.

Svar till som vanligt orolig

Mvh

Mian sa...

Ja... Om en som jag typ är född med skuld är det ibland svårt att avstå vissa saker. Äh, lång historia, men...jag behöver nog göra detta.

På så sätt? Nå... Jag tänker att du nog kan förvalta även denna vetskap på ett ansvarsfullt sätt. Men nu får du snart börja berätta lite om dig själv, för nu vet du väldigt mycket om mig, mer än sådant jag berättat tydligt här. :-)

Anonym sa...

Vad vill du veta?
Men en sak oroar mig och det är att du ska bli grymt besviken.
För jag är nog inte vad du föreställer dig.

Mvh

Mian sa...

Jag brukar ofta påstå att ålder och kön är ointressant, men jag kommer på mig själv med att undra just de sakerna. Vad fyller du dina dagar med? Vad tycker du om?