Min sjuka kompis

Dagen hade kunnat vara lyckad och bra. Den började hyggligt med en skogspromenad, bra samtal med min chef, utejobb och bra kollegor.

Dagen skulle ha fortsatt med träningspass med kollegor, mer jobb och sedan träning på nya Friskisstället. Den fortsatte istället med ett långt besök på djursjukhuset, en massa jobbig väntan och för Rex ännu jobbigare undersökningar. Dagen avslutas med en massa ovisshet och oro, och väntan på vidare undersökningar av krasslig hund på fredag.

Om det är som det just nu misstänks är det prostatabesvär min kompis lider av, och i så fall måste han kastreras för att bli bra. Om det inte är prostatan har vi ännu större problem.

Fyra dagar kvar...

Som vi längtat! Snart får vi njuta!

Prima helg, det här

Gårdagen var väldigt bra på flera sätt, och idag har jag lyxat till det med bra samtal med käraste vännen, skogstur med annan fin vän, bra crossfitpass med vän och slutligen promenad med ytterligare en vän.

Vilken tur för mig! Lyckliga jag som får träffa så många fina under en och samma helg!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Plötsligt

Jag fick helt plötsligt inspiration idag. Plötsligt kändes det roligt, och möjligt, att bygga höstens SkivstångSpinpass. Hoppas det blir så pass bra att det matchar våra fantastiska nya lokaler.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Just idag är jag stark

Idag är en bra dag. Härliga människor runt mig, härligt svettig träning i bra sällskap, slåss lite med fin tjej, Finlandsresa bokad och så rapporter om finbarnas första lektion på simskolan. Idag känns livet lite lättare än det gjort på ett tag.

Just det, jag glömde ju nästan! En dejt på lördag också, det piggar ju upp en aning, det med!

Framtida planer

"Mamma, en dag ska du, jag och Viktor stå på en scen och sjunga Mamma Mia på riktigt. Anna ska också vara med, men hon ska sjunga Manboy."

Det känns som om den där stora planerar en karaokekväll, helt klart.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Andrum eller självbedrägeri?

Jag gillar ett högt tempo, fart och då det händer mycket på en gång. Just nu känner jag mig dock så skör. Jag känner så oerhört starkt att det jag vill och det jag orkar med inte nödvändigtvis är kompatibla med varandra. Det känns så mycket som att min mentala räddning just nu är idén om att jag ska åka till Finland i slutet av september, ensam med hunden, och bara vara i en vecka. Jag behöver det. Och så skuldkänslorna...

Om jag får ledigt, är det då fel av mig att åka? Är det då fel om jag väljer att åka någonstans ensam för att reparera mig, istället för att vara med de två jag älskar mest av allt i världen? Är det fel av mig att ens fundera på att lägga in ledighet då de inte är hos mig? Den kärlek och kraft jag får av deras närhet, kan jag ändå behöva total ensamhet (ensamhet tillsammans med en hund, då), och kan jag stå ut med en sådan hardcore ensamhet som det innebär där? Ensam, med bara en hund som sällskap, längst ute på en udde i yttre skärgården på hösten...

Vardagslyx

Vi åkte och badade i kväll. Ongarna, hunden och jag. Det var varmt i luften, varmt i vattnet och helt ljuvligt. Alldeles stilla, ja så när som på skrikutbrotten från den yngste i sällskapet, då.

Jag är lycklig att få vara mor åt de här två finbarna. Det är en sann ynnest att få hitta på saker med dem. De är sjukt härliga att hänga med! De måste brås på mig.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Pusselbitarna

Mina starka känslor för vissa av mina kompisar då jag var liten. Min oerhörda besatthet av Samantha Fox, både hennes musik och hennes utseende. Några av pusselbitarna. Med det färdiglagda pusslet framför sig lyser allt så klart, så självklart. Så många år av tvivel, förnekelse och förvirring. Så stor tröst att det är bättre sent än aldrig som gäller.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Melankolisk lördagkväll

Det doftar höst ute. Jag är trött efter en lång dag. Hemmet känns lite ödsligt med bara mig och snygghunden. I morgon jobbar jag, vilket känns förvånansvärt bra. Vad ska jag annars göra? Det är ju inte som att jag har en käresta att ägna dagen åt istället. Jag satsar istället på en tidig morgon, dubbel espresso och grönsaksdrink, promenad med hunden innan han ska på visit, löprunda i skogen, lång jobbdag och så kanske ett spinnpass på kvällen innan kvällspromenaden.

Jag ser på L Word och längtar ännu mer än innan efter kärlek, närhet, gemenskap, ömhet och samförstånd. Vad hände egentligen? Jag som brukade trivas så bra med att leva ensam och vara så realistisk med det faktum att min tid aldrig räcker till. Vem är denna ömhetstörstande tönt, och var är mitt hårda&besynnerliga jag?

Morgongrogg

All set.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Socialamediermättnad?

Alltså... Jag har haft den här bloggen länge, och den har fått tjäna som dagbok på ett utmärkt sätt. Nu börjar jag dock känna mig lite mätt på det här med att blogga. Jag finns på Twitter och Facebook, och kanske ska det räcka så? Barnen börjar bli så pass stora att jag inte har lust att lägga ut bilder på dem här, eftersom jag vill skydda dem och deras integritet.

Jag måste censurera mig i det mesta jag skriver för att inte avslöja för mycket av mina tankar och riskera att såra någon eller så. Kanske dags att lägga bloggen på is?

Måste fundera lite på detta., känner jag.

Kärleksunge

Hon är klok , den där lilla Stora. Hon kan en hel del om kärlek. Hon vet hur hon ska få sin mor att känna sig älskad...

-Mamma, jag älskar dig upp till himlen, runt alla molnen, runt solen, månen, alla planeter, stjärnor och tillbaka så all kärlek kommer in i dig som en bubbla.

-Då jag håller din hand kommer kärleken rakt in i dig.


Jag har tur som får vara mor åt henne. Hon är klok som en bok.

Svett&flås

Idag ledde jag spinpass för första gången sedan juni-juli någon gång. Sjukt jobbigt! Körde ett gammalt pass och trodde jag skulle dö lite. Trots att jag ägnat mig åt en hel del träning var det galet jobbigt. Beror detta på
1. Jag har slappat till mig
eller
2. Jag lade på mer och körde hårdare än vanligt

Jag väljer nog att satsa på alternativ nummer 2, även om jag innerst inne lutar mer åt 1.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Paradbilder

Jag lyckades fastna på bild i lördags. Dessa bilder kommer från QX. Det syns att jag är både stolt och glad...

Och med stolt och glad menar jag egentligen proud and gay, men det vore ju synd att vara övertydlig, visst?

Längtan

Jag vill tillbaka. Jag vill andas havsluft, känna klipporna under mina fötter, höra barnen leka och måsarna skrika.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Prima parad

Alltså paraden idag. Känslan. Det var flera år sedan jag deltog och jag har längtat. Förväntan innan. Värmen. Kärleken. Stoltheten.

I år var jag med i Friskis ekipage och dansade/jympade/skuttade från halv ett till halv fem. Ja, vi var lite ivriga och började tidigt men höll det så klart på topp hela vägen fram. Solen stekte, vi jobbade och svettiga och paraden tog längre tid än vanligt eftersom den var ovanligt lång. Roligt!

Nu längtar jag efter kärlek igen, efter att ha sett alla fina par dessa dagar.


- Posted using BlogPress from my iPhone

I can do it

Pride funkar. Det var länge sedan, men det håller än.


- Posted using BlogPress from my iPhone

I don't belong here

Det här är ju köksutsikten jag vill ha. Jag vill inte vara i betongen igen.

- Posted using BlogPress from my iPhone