Finbarna är hemma och det är underbart. Nu är jag hel igen. Jag måste dock säga att det är sjukt uttröttande med ljudnivån och sammandrabbningarna deras närvaro medför. Att de orkar!
Och på det, nyss en långpromenad med dem och hundarna, där Rex fick tuktas hela tiden. Alltså, terriermentalitet... Som vilken trotsig treåring som helst.
Tur att allra käraste Anna kommer idag!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar