Jag saknar barnen. Just nu är det så tomt utan dem. Den här ensamhetskänslan är hemsk. Jag behöver dem hos mig. Behöver söka tröst och kärlek.
Just nu är tankarna så många. Oron stark. Vemodet tungt. Hkärtslitande. Jag vet vad jag är tvungen att säga och göra. Måste rädda mig själv. Får jag glömma det en liten stund, bara?
Jag kan tycka om att vara själv, men jag hatar att vara ensam.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar