Traumatiserade barn

Jag tog ju bort en pjick förra veckan och Minnan upptäckte det häromdagen. Plåstret på axeln hade hon ju noterat, men nu först såg hon att det var något därunder som saknades. Vilken sorg! Det var stora tårar som föll, stackars barn. Lite lagom brutalt berättade jag sedan att jag skulle ta bort fler,  och ja...Lilla barn, hon sörjer sina "pillpjickaj". Det är då tur att jag betalar in pengar i fonder åt barnen varje månad, så de har råd att gå i terapi efter sin uppväxt med mig som mamma...