So long, farewell, Auf wiedersehen, good night

Off we go.

Minnan har ett snyggt rosa gips, och vi hann få umgås ordentligt med Lisa medan vi var på sjukhuset. Sweet.

Nu är det semester. Skönt.

Ibland verkar saker som en väldigt bra idé från början, men så småningom kommer man på att det inte var så genomtänkt. Ibland är man helt enkelt inte redo.

Söndagshäng

Härliga dag! Först spinpass, ett svettigt sådant, lett av undertecknad, sedan barngos, besök av finaste Finska Anna och Xander, lek i trädgården, busande barn som sprang i kall stråle från trädgårdsslangen, sedan besök av allra käraste Lisa, Daniel, minipandan och Gizmo, häng i trädgården, middag och mys.

Nu har jag packat, ordnat och imorgon, tidigt åker vi. Först väntar återbesök med lilla Minnans brutna arm, i sällskap av stark Lisa som ska vara med och strida för bättre gips. Underbara, underbara människa!

Efter återbesöket (håll tummarna för glasfibergips så Minnan kan få bada lite på landet) åker vi österut.

Ha det fint så länge.
Var snälla mot varandra.

Sommarlättja

Jaha, ja... Här händer inte mycket. Tur att jag haft desto mer för mig då. Dagen har innehållit barngos, promenader, gymmande, spinning, åktur i härligt mullrande V8, bilstädning och tillhörande tvätt (äntligen!), dusch (äntligen!), ost till middag och ost till efterrätt, sedan en massa fixande inför semesterfirande.

Kroppen fick genom träning, själen fick sitt genom ost (Bästaste Lisa hävdar att ost är bra för själen, och banne mig hon har rätt!).

Glad midsommar

Firande med vänner på Torekällberget. Mycket bra. Sol, värme och semester. Jättebra!

Guldfiskminne

Dygnet har för få timmar och jag har lite för mycket att hinna med nu. Minnesbanken börjar bli lite full, så det är inte helt lätt att minnas sånt jag borde minnas och istället väldigt lätt att glömma det mesta.

Gamla hederliga kom-i-håg-listor bör inte undeskattas...

Kära vänner

Jag orkar inte ens försöka gå in på djupet ikväll och skriva av mig. Det är för komplicerat och för förvirrat på ala sätt.

En bra sak idag är att jag fått umgås en massa med finaste, finaste FinskaAnna, och det är underbart. Att hon dessutom lånar ut sin bil till mig medan min är på lagning är helt... *mållös* Fantastiska människa! Tack för att du finns!

Nu håller jag tummarna att felen med min bil är lätt avhjälpta och inte alls dyra att åtgärda...

Dumskalle

Just idag är jag ganska arg på mig själv och känner mig mer än lovligt förvirrad. Jag kan inte förstå mig på mig själv alls ibland. Blir så trött.



Fina buketter kan jag plocka i alla fall

En enarmad bandit...

...eller...nja... Lilla stackars Minnan bröt sin fina arm i fredags. Fem minuter efter att vi kommit hem för dagen, omkring 17-tiden, ramlade hon i gräset på framsidan och bröt armen.

Efter väntan, undersökning, väntan, röntgen och mer väntan på Huddinge blev vi skickade till Astrid Lindgren för gipsning. Väl där fick vi springa fram och tillbaka mellan Branakuten och Närakuten alldeles för många gånger, lyssna på dåliga ursäkter och slutligen vänta fram till 00:40 innan min lilla hjältinna äntligen blev gipsad! Det är faktiskt oerhört knäckande att se sin treåring ha ont så länge utan att man kan hjälpa. Då hon vid midnatt började vifta med sin arm och hävda att det inte alls gjorde ont och att vi därför visst kunde åka hem ville jag bara gråta.

Nu har Minnan armen gipsad, från axel till fingrarna, i fyra veckor. Inga bad, ingen bastu under semestern. Jag kan för övrigt meddela att det är väldigt svårt att leka i lekpark, klä på sig, cykla och göra typ allt med en helgipsad arm. Stackars lilla älskade unge.

Jag är dock för evigt tacksam att en fin, lång man och en fin, något kortare moster från Uppsala var med och peppade hela vägen igenom. Tre vuxna och två barn är banne mig rätt proportioner.

Saker hon säger

Minna pratar oerhört välartikulerat och tydligt och hon ha ett stort ordförråd. Hon använder ord såsom faktiskt och egentligen, men hon har vissa problem med att säga R. Eller, problem är det inte för henne, hon tycker själv att hon säger det rätt.Så pass rätt att hon korrigerar Viktor då tillfälle ges.

-Nej Viktoj! Du sägej fel. Det hetej faktiskt inte "mea" det hetej "meja". Mamma! Viktoj sägej att han vill ha "mea" vatten, men man ska ju säga "meja"!

Älskade barn, vad säger man?


Annars känner jag mig väldigt glad, harmonisk och trivs extremt bra med tillvaron just nu. Känner mig privilegierad. Det är en fin känsla att lära känna en människa mer och mer, och hela tiden känna att bitarna faller alltmer på rätt plats.

Sömnlös i stan

Tre timmars sömn natten som var... Underbart uppvaknande, trots sorgse konstaterande att det var måndag och inte söndag. Lätt zombifierad halva dagen. Receptionisten från helvetet, troligen. Glad och entusiastisk åtminstone.

Människor som säger en sak och menar en helt annan, och som inte själva begriper hur dumt de beter sig, lyckas lägga viss sordin på stämningen och humöret. Sdan mer och mer och mer arbete.

Äntligen hemfärd efter en sexton timmar lång arbetsdag. Inte somna bakom ratten.

Hem till tomt mörkt hus, stor ödslig säng. Längta till torsdag.

Men först sova lite...

Skydiving

Det är svårt att låta bli att falla. En lång händig man med bruna ögon, stort hjärta och god kondition är svårt att inte falla för. Även för en neurotisk, bränd, skrämd människa som är oerhört rädd om sig och sin tillvaro är det svårt att låta bli att falla.


Det bästa är nog att breda ut armarna och kasta sig ut.




Fritt fall.




Det kittlar spännande i magen.

FYI

Jag mår oförskämt bra just nu, och njuter av det.

Indianpojken

Efter ett antal glirningar från Pappfred, förskolepersonal och andra insåg jag att jag måste göra det. Jag måste klippa Viktors hår. Han var söt med sin långa lugg och sina lockar, men som Pappfred påpekade är det rätt ocharmigt när håret sitter fast i snoret på näsan. Plötsligt slog tanken mig att om Vikorv vore indian skulle han få namnet Snor i Håret, och då åkte saxen fram.

Det känns minst sagt märkligt att jaga sin skrikande son med en sax. Kanske mindes Vikorven förra sommarens klippfiasko...

I slutänden blev det ändå bra, tycker jag. Och märk väl att båda öronen sitter kvar!

Summeringsdags igen

En ovanlig söndag, på många sätt. Men ovanligt bra. Dagen har innehållit spridda saker såsom testkörning av spinpass för några snälla vänner, promenad i solen hand i hand med en lång fin man, hångel med densamme. Det är bra!

Nu ikväll astma för Minnan. Inte bra, och alltför vanligt.

Nu sitter jag här trött, på gränsen till utmattning, och ska ta mig i säng för att drömma om dagen.

NCBS-10

Då var Norrtälje Custom Bike Show över för i år, och som vanligt dominerade den dåliga smaken både bland besökarna och utställarna och i juryn. Nåja, lite ögongodis han jag njuta av, men mest var det bra sällskap som gjorde dagen.

Lite uppskruvad, så där

Jag känner mig som en typ Duracellkanin, tror jag. Fullständigt uppskruvad och uppe i varv. Jag pratar hål i huvudet på folk, och ju mer nervös jag blir desto mer pratar jag. Illa. Jag är nog en sådan som istället för min dagliga morgonespresso borde ta en lugnande tablett på morgonen. Hur speedad kan man bli innan man exploderar fullständigt? Varvmätaren är på farligt höga varv nu, och jag pratar som om jag inhalerat helium. Jag har dessutom tydligen väldigt aktiva blodkärl i ansiktet och jag fumlar hela, hela tiden.

Värdig, graciös, sval, cool, sofistikerad, mystisk och spännande? Nej, nej, inte jag, inte!

Nu blir jag jättegammal

Idag har jag förlängt mitt liv med galet många år. I alla fall om det nu är så att "ett gott skratt förlänger livet". Bra så.

Förmågan att glömma

Man ska inte underskatta förmågan att glömma... Jag hade till exempel lyckats glömma att jag förra året upptäckte att jag tycks vara allergisk mot gräspollen också. Nu minns jag. Gah!

Och på lördag äker vi, jag, barnen och Xfred till Norrtälje för Custom Bike Show. Precis som vi gjort de senaste åren. Nåja, inte riktigt precis, då. Ha, ha!

Ja, god natt, då

Neeeeh, om jag ska försöka komma i säng i vettig tid ikväll då? Ja, inom en timme ska jag ligga ner. Bredvid två små snarkande fingryn. Mmmmm...