...eller...nja... Lilla stackars Minnan bröt sin fina arm i fredags. Fem minuter efter att vi kommit hem för dagen, omkring 17-tiden, ramlade hon i gräset på framsidan och bröt armen.
Efter väntan, undersökning, väntan, röntgen och mer väntan på Huddinge blev vi skickade till Astrid Lindgren för gipsning. Väl där fick vi springa fram och tillbaka mellan Branakuten och Närakuten alldeles för många gånger, lyssna på dåliga ursäkter och slutligen vänta fram till 00:40 innan min lilla hjältinna äntligen blev gipsad! Det är faktiskt oerhört knäckande att se sin treåring ha ont så länge utan att man kan hjälpa. Då hon vid midnatt började vifta med sin arm och hävda att det inte alls gjorde ont och att vi därför visst kunde åka hem ville jag bara gråta.
Nu har Minnan armen gipsad, från axel till fingrarna, i fyra veckor. Inga bad, ingen bastu under semestern. Jag kan för övrigt meddela att det är väldigt svårt att leka i lekpark, klä på sig, cykla och göra typ allt med en helgipsad arm. Stackars lilla älskade unge.
Jag är dock för evigt tacksam att en fin, lång man och en fin, något kortare moster från Uppsala var med och peppade hela vägen igenom. Tre vuxna och två barn är banne mig rätt proportioner.
3 kommentarer:
Stackars lilla Minna. Cissi bröt sin arm när hon var 6år så jag vet hur svårt det är med kläder, dusch mm.
Och det kliar visst under gipset!
Kramar Maria
Lilla goa Minna! Halva sommaren utan bad... Stackars lilla tösen.
Man kan ju inte annat än undra var sjukvården har tagit vägen när en treåring slussas runt sådär för att få en arm gipsad. Skäms på sjukvården!
Stackars liten då! Hoppas hon i alla fall inte har ont, och att ni kan hitta andra sätt att njuta av sommaren...
Skicka en kommentar