Den som inte riktigt orkar med ett inlägg där jag inte är positiv kan hoppa över detta.
Just nu känns det rätt jobbigt. Som att springa i axeldjup gelé, ungefär. Jag vet vad jag skulle behöva göra för att förändra min livssituation till det bättre, och få ordning på saker, men inte hur.
Jag vill bara stoppa huvudet i sanden och förtränga. Köra på som vanligt och låtsas som ingenting. Snart är jag vaken nog att ta på mig min gladmask, men ännu är jag lite trött, och därigenom mer sårbar.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar