Tyngdlagen är jobbig som tusan nuförtiden. Den drar obönhörligen ögonlocken, kinderna, halsskinnet, tuttarna och rumpan mot marken och det enda som kan lindra är väl om jag typ hänger uppochner hädanefter. Det verkar opraktiskt och krångligt att hänga uppochner, så jag får gå snabbare och skratta ännu mer istället.
2 kommentarer:
Ja det verkar vara opraktiskt att hänga upp och ner! Prova istället att älska dig själv som du är, livet börjar efter 40 och jag längtar dit ;-)
För mig går det uppför (?) i stället för utför...jag tycker det blir bättre och bättre med det mesta.
I 40-årspresent ska jag dock fixa till halsskinnet om jag har råd, så jag slipper sluta som min mormor med värsta kalkonhänget under hakan. ;-)
Skicka en kommentar