Mera muskler åt mig!

Igår kväll, efter en underbar heldag med härliga vänner och god mat, låg jag och funderade på hur det skulle vara att ha en snygg och rejält muskulös kropp av sig själv, bara så där. Att se ut som till exempel Pauline Nordin utan att behöva jobba för det. utan att träna, utan att gymma, utan att deffa. Skulle det vara något att drömma om, att inte behöva träna och ändå e ut som sitt ideal? Nej, om inget jobb låg bakom det hela skulle man ju inte få uppleva det fantastiska i att kunna omforma sin kropp successivt. Inte känna stoltheten över att ha skapat sig själv, så att säga. Inte njuta av det faktum att det går att förvandla sig. Dessutom gillar jag ju att gå till gymmet! Jag älskar känslan av brinnande muskler då man pressar ur sig det allra sista kraften i de avslutande repsen i ett tredje och sista set. Jag njuter av att kunna lägga på mer och mer vikter allt eftersom träningen ger resultat.

Den här mamman drömmer om att bli en riktig Power Mum, en Muskelmamma, och vägen dit har bara börjat. Sånt tar tid, men det är det absolut värt. Jag är taggad och glad.


Pauline Nordin. stulen bild

Utedag

Idag är vi ute och njuter hela dagen. Sedan tio har vi varit ute. På promenad, på stan och köpt bär, i lekparken, i trädgården. Vardagslyx.

Mmmm...gott! Eller inte.

Viktor är inte alltid förtjust i det där med smakportioner... Eller så är det bara min kokkonst som är bedrövlig.






Bilderna är tagna med mobilkameran. Därav den rätt sopiga kvaliteten

Jag rör fortfarande på mig

Även om jag sällan bloggar om det händer det fortfarande.
Som regel ser det ut som följer:
Måndag: Bröst och biceps
Tisdag: Axlar och triceps
Onsdag: Mage och rygg
Torsdag: Ben
Fredag: Vila
Lördag: Vila
Söndag: Spinning och mage
(Varje dag blir det också promenader om minst en timme.)

Fast ibland är jag lite wild&crazy och busar till det... Som denna vecka. I afton blev det spinning, och resten av gymdagarna blir således lite förskjutna. Allt för att inte spinna i helgen då passbyten gjort att Hon Med Hemsk Musik leder pass.

Superhjälte

Aiolos. Det låter som ett namn ur den grekiska mytologin. Det var bergis namnet på en Antikens superhjälte. Det är även namnet på maskinen som vi fått låna från Mobila teamet, för att kunna hjälpa Viktor att andas bättre. Han hatar den. Jag älskar den.

Långsamt blir min älskade bebis bättre. Långsamt, ibland knappt märkbart, men dock. Med mycket mediciner, inhalationer och allmänt tricksande tror jag att jag börjar få ordning på den här pojken. Och förresten så är mamma friskförklarad från sin cancer. DET, mina vänner, är obeskrivligt härligt!

Och nu över till något helt annat

Minna har på sig lillebrors nya kläder. Storlek 74. De är lite korta i armar och ben, men i gengäld är byxorna så stora i midjan att de åker ner. Och förresten, vi är hemma på permission från sjukhuset med Viktor.

Rossel, host, nys, gråt, kvid. Vi längtar hem. Snart dags för inhalationer igen.

Nu har åtminstone jag snart varit vaken i ett dygn. Det var min allra käraste syster också i helgen. Hon var på vårbal i Uppsala. Jag är på sjukhus i Huddinge. Same same but different.

Diagnos

RS. Nu stannar vi kvar här lite.

Nyss inhalerad med Ventoline är man inte så jäkla positiv. Dessutom är det långt förbi läggdags för små bebisar.

Sjukhuset igen

Viktors tur. Eller otur. Andnöd i varje fall. Nu åker vi till Huddinge igen.

Ocoolt

Krom, fransar, sissybar, nitar. På en H-D. Livs levande klyscha. Fånigt.

Underbara karl

Jag är fortfarande lite kär i Schyffert och jag älskar hans syn på humor. Mannen är ju för bövelen ett geni!

Presenten

Hemma efter en underbar dag. Nu undrar kanske någon vad jag fick av min make denna gång? En ring! En fin, alldeles perfekt ring. Fan, jag är så lycklig och tacksam. Trettioett är grymt!

Flyger

Minna och jag, och Patric och Alvin flyger elefant.

Småbrorsorna snackar.

Lekdags

Minna åker med sina älsklingar Kapik och Alvin.

Födelsedag

Vad fasen är det med vädret? Det regnar ju! Snacka om miss i planeringen. Vi ska ju, med våra kära vänner, till Gröna Lund idag. Den här barnsliga mamman vill få åka karusell på födelsedagen. Men så sluta regna! Sluta regnar!

Hemma

Till sist somnade hon. Min duktiga kärlek.

Lön för mödan

Bister, svettig, skakig, trött och rödgråten inspekterar min hjältinna sin medalj.

Framme. Minna är tapper, men gillar inte alls att vara här...

På väg till sjukhuset

Astma är verkligen värdelöst.

Insomnia

Konstigt att det går att överleva på så lite sömn. Det är väl en sak då man är hög på förlossningshormoner, men nu... Jag kan verkligen inte sova ordentligt, och det känns. Dels får jag väl skylla på den minsta och yngsta i familjen, men lika mycket är felet inbyggt. Om jag trots allt lyckas sova är det så ytligt att kroppen inte begriper det. Inte ens då jag får chansen att sova längre på morgonen kan jag faktiskt slappna av och göra det. Detta gör att jag nu har en massa spännande blåmärken som bara dykt upp, bitvis får yrsel, känner som jag går någon meter ovanför marken, och varje vaken minut under natten blir ännu mer stressad över att jag nu kommer bli ännu tröttare... Finfint. Tack gode gud för espresso!

Skaparglädje

Picasso kan slänga sig i väggen. Minnas abstrakta konstverk kan göra vem som helst avundsjuk.

Precis just nu

Viktor trivs bra på gymmet. Jag är lyckligt lottad och glad.

Hitta hem

Idag var vi på husvisning. Jag hade sett framemot detta länge, och trodde verkligen att det kunde vara ett hus för Holz. Eftersom ett hus för Holz inte bör ha varken en jättebrant trappa eller fuktskadad källare så var detta inte rätt. Synd, eftersom allt annat, förutom priset kanske, var klockrent. (Huset på bilden har inget med texten att göra. Inte mer än att det ser ut som ett hus för Holz) Nåja, sökandet fortsätter.

Note to self

Ät inte grillat kött, fet ost i något dumt LCHF-försök. Och drick absolut inte vin till! Gör inte det. Magen håller inte för det. Låt bara bli, alltså. Ät mild, smaklös, färglös tråkmat ett tag till.

Just nu, återigen

Just nu pratar Minna med sin pojkvän och gör upp planer för dagen. Och de har pratat en lång stund redan, planerat, retats och skrattat ihop. Gullisar!

Mmm

Männen i mitt liv. Mina fina. Älskade. Vackraste.

En dam med makt

Tänk att ha sådan makt som denna unge har. Hon kan driva mig till vanvett på nolltid, men sedan lika fort få mig att bli salig av lycka, bubbla av skratt och känna hur jag, så länge jag har henne vid min sida, är oövervinnerlig. Behöver jag påpeka att hon känner väl till sin makt...?

Stackars små bär

Jag har hört talas om frysta bär, men jag tycker nog lite synd om de frusna. Och var kan man egentligen köpa dessa frusna bärstackare?

Där ser man

Imorgon ska jag få min diagnos (läs dom). Visserligen vet jag redan att jag har IBS, men imorgon får jag höra det från läkaren. Har haft en idiotisk mage jämt, men nu får jag alltså fastställt vad det är, och att det är kroniskt. Kluvna känslor, måste jag säga. Ska jag tänka positivt så tänker jag att jag är glad att det inte är farligt. Just nu är det dock värre än någonsin. Tröstar mig med att köra hårt i gymmet, hänga med härliga människor och att jag nu faktiskt gillar min frisyr. Alltid något.

Sånt jag tänker på medan jag borstar tänderna

Hur svårt kan det vara? Minna kom jag minsann ihåg att ge AD-droppar, men Viktor får typ aldrig sina D-droppar. Jag glömmer dem hela tiden! Och det trots att det numera bara är en, 1, ynka vitamin att hålla reda på! Skäms på mig. För övrigt börjar jag inse att jag nog måste se till att ha akutallergimedicin hemma till mig själv. Ännu en sak att skriva upp på Fixa-någon-gång-helst-snart-listan.

Morgongos

Sånt här gör mig lycklig. Stunder då hela familjen ligger och gosar tillsammans stavas LYCKA.

Ny bostad, kanske?

Som hittat! Ett nätt slott för bara 32 miljoner. Det verkar rymligt nog, åtminstone. Handpenningen kanske blir tuff. Månadskostnaden med... Fast lite måste man ju våga satsa!

Tufft att vara bebis

Det är svårt för en liten bebis att komma till ro och sova då händerna lever sitt eget liv. Efter att ha gråtit förtvivlat efter nappen som gång på gång rycktes ur hans mun av bångstyriga händer fick Viktor mjukismasken att hålla i. Genast somnade han, och händerna lugnade sig. Inte lätt att vara bebis.

Älsklingar!

Kärlek. Lillebror blir så lycklig då storasyster kommer och petar på honom. Och jag njuter av hans leende.

Jag säger inte att det verkligen var så

Jag säger inte att det var så, men kanske var jag sur på Manfred i morse över att det på golvet jag noga skurade igår var en massa kostiga svarta fläckar. Kanske tänkte jag att det var tur att han redan var på jobbet, eftersom jag annars skulle vara tvungen att säga något bistkt om fläckarna innan jag knäskurade bort dem. jag säger inte att det var så, men kanske kunde jag inte hålla mig från att muttra om det, då han sedan kom hem från jobbet. Och jag säger absolut inte att det var så, men kanske, kanske kom jag just på, då jag beskrev fläckarnas utseende, att de kom från min protendrinksshake. Min shake som jag skakade utan att ha skruvat på locket ordentligt på igår kväll. Men som sagt, jag säger absolut inte att det faktiskt var så.

Upptrappning av nedvarvning

Ironiskt att det skulle ge reultat på vågen (åt rätt håll) då jag drog ner på träningen, går färre och kortare promenader och äter mer! Nåja, trevligt är det, i varje fall.

Denna vecka är konditionsvecka, vilket på sitt sätt är trevligt, men jag måste säga att jag verkligen föredrar gymmet. Det är så mycket mycket roligare att köra där! Inte minst nu då jag ändrat upplägget till följande:

Pass 1: bröst och biceps
Pass 2: axlar och triceps
Pass 3: rygg och mage
Pass 4: ben (där jag kör lätt, med många reps, för att inte få ännu större ben)

Nästa vecka är styrketräningsvecka igen, och jag längtar!

Ha och få tid?

Stackars Minna som aldrig får se på teve! Hon har några dvdfilmer, men hon har inte sett på teve på typ två månader, och innan dess var det kanske en gång i veckan det hände! Vi hinner inte! Då vi klarat av lek, sångstunder, måltider, vila, promenader, bokläsning, kompishäng, toabesök och allt sånt är det baddags och sen dags att sova. Den dag Minna väl får se på film har hon nog vuxit ifrån Mamma Mu. Välinvesterade pengar där, föräldrarna!

Jag har sagt det förut

Ja, det har jag. Ändå tänker jag säga det igen: Vi har så underbara människor runt oss! Vilken dag! Jag är trött och så lycklig! Dopet och efterföljande samkväm blev så lyckat, och jag är raktigenom nöjd. Nu är det dock äntligen sovdags. God natt.

Plötsligt händer det 2

Solen skiner. Fåglarna sjunger. Jag har fått sova nästan åtta timmar i natt! Har vaknat på strålande humör. Är ute på morgonpromenad efter en espresso och en proteindrink. Idag ska Viktor döpas och jag får träffa alla våra nära och kära. Livet är underbart. Jag är lycklig och tacksam. Det är en ynnest att få känna så här!

Jaha...vad fint då...

Förbannelse! Här går man till frissan för att bli lite snygg till dopet och vad händer? Tydligen hade vi någon slags miss i kommunikationen eftersom "ganska kort" plötsligt betydde "skala av så mycket du bara kan! Gör mig till en fet Mia Farrow!" Och här är vi nu... Jag är inte glad, inte alls glad. Enda trösten är att det växer ut, men alla dopbilderna kommer ju finnas kvar efteråt. Känns ju taskigt om jag ska kräva fotoförbud bara för att jag ser ut som ett pucko. Kanske en käck papppåse på skallen, med utklippta hål för ögonen, skulle vara något? Om man målar en glad mun på också? Inte?


Bilden är ganska missvisande, vill jag bara påpeka. Jag är mycket fulare och tjockare i verkligheten.