Nu är jag tjock. Nej, jag är bortom tjock. Jag är enorm, jag är gigantisk, jag är grandios.
Ena stunden säger mina instinkter år mig att skärpa till mig, äta mindre portioner och färre kolhydrater. Nästa stund tänker jag att det inte är bra för barnet om jag ska tänka/agera på det sättet. Tänker att jag må vara tjock, men att jag faktiskt tar igen det sen, och att det blir enklare denna gång än efter förra graviditeten eftersom jag fortfarande håller igång och tränar ganska hårt (även med en icke-preggis mått mätt).
Oavsett vad så är jag riktigt stor nu. Känner mig tung, osmidig och konstant andfådd. Är ändå stolt över att senast igår varit på spinning, idag på en tvåtimmarspromenad, och ha ett styrketräningspass framför mig i morgon.
Inte så illa, trots allt. *nickar förnöjt och tar en kaka*
4 kommentarer:
Jag är djupt imponerad!
Du är tillbaka på nolltid!
Snart kommer han!
Åh vad härligt med en tjockis! Jag slår vad om att du är jättevacker! Stor och fin och så ska det vara! Du erbjuder ju husrum för det lilla liv som växer och frodas där inne! Sitter här med ett leende från öra till öra! Tänk att det är lika förunderligt varje gång...
Hur ska du kunna skeda min man med din stora mage???
Du gissade nämligen rätt!
Grattis!
Maria: :-D Hurra! Han får svanka som fan, då!
Mammagumman: Åh, vad gullig du är! Jo, ibland kommer jag faktiskt på att det finns en väldigt fin poäng med denna mage, och denna minst sagt frodiga kropp...
Helena: Jag hoppas du har rätt...;-)
Skicka en kommentar