Det är ganska värdelöst att gå och vänta. Speciellt då det känns som man har en gigantisk stenbumling i magen, och vet att det egentligen är en liten söt bebis som man längtar efter att träffa. Samtidigt har vi en massa saker som vi borde hinna med innan det är dags.
Tessans väntan är över. Hon fick just en sådan liten söt bebis. En liten Vilmer.
Jag längtar efter vår bebi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar