Lycka

Ljuvliga unge. Det här är så underbart. Att få ligga intill ett sovande barn så här, det får allt annat att blekna. Att barnet i fråga luktar fisk efter sin lunch tar faktiskt inte udden av det hela, även om hennes vanliga doft är att föredra.

Är det dags snart? Är det dags snart?

Det är ganska värdelöst att gå och vänta. Speciellt då det känns som man har en gigantisk stenbumling i magen, och vet att det egentligen är en liten söt bebis som man längtar efter att träffa. Samtidigt har vi en massa saker som vi borde hinna med innan det är dags.

Tessans väntan är över. Hon fick just en sådan liten söt bebis. En liten Vilmer.

Jag längtar efter vår bebi.

Konstigheter och mirakel

Ja...vad säger man? Folk som ljuger och sviker andra blir till slut ensamma... Hur man kan påstå sig bry sig om någon som man samtidigt behandlar så illa är för mig ett mysterium. Sanningen kommer alltid fram till slut.

Nog om det, det är inte mitt liv det handlar om, även om jag lider med den utsatta.

Älskade Tessan är på förlossningen nu, och ska snart få ut en liten fin bebis. Satt hos henne i morse och pratade/klockade värkar med tårar i ögonen och ett fånleende på läpparna. Nu är jag så pass inspirerad att jag tror jag ska äta lite ananas... Om bebisen är färdigbakad och redo borde det sätta fart på den. Det funkade förra gången, och har funkat för många jag känner.

Vidare rapporter följer...

Jag saknar ord, i stort sett

Jodå, det fanns fortfarande utrymme för att 2008 skulle kunna bli ännu sämre än hittills.

Kom ut snart lilla bebis, nu är vi flera som behöver lite goda nyheter och extra glädje i tillvaron!

Jäkla skitår!

Allvarligt talat, 2008 är ett skitår. Jag är glad att det snart är över. Det faktum att Minna är så jäkla cool, och att vi väntar en till liten älskling som snart kommer ut räddar året från att vara en total katastrof som bör raderas ur minnet. Men i övrigt har det varit alldeles för mycket sjukhusvistelser, sjukdomar, dramatik och tråkigheter. Som en klok kvinna uttryckte det i mail i helgen "Hur mycket skit kan en familj klara av?".

Så kom igen 2009, jag sätter min tilltro till dig! Snart möts vi.

Hundlös

Jaha, Doris är nu på semester hos sin farmor. Jösses, vad tomt det är. Minna ropar också på henne av gammal vana, speciellt då hon "råkar" spilla mat på golvet.

Nu får vi se hur det går med Minnas luftvägar under tiden Doris är på semester. Precis just nu hör jag henne hosta, vilket nästan känns bra. Usch, så hemskt att känna så!

Min tröst just nu är att Doris stormtrivs hos sin farmor, och att hon lever riktigt lyxliv där. Det går ingen som helst nöd på henne, bara på oss här hemma.

Så ledsen

Idag är jag för ledsen för att orka ens försöka skriva något roligt, fyndigt, elakt eller underhållande. Minnas hosta skär som knivar i mig, och Doris ska få åka på semester i någon vecka eller två. Under den tiden får vi se hur luftrörsbesvären artar sig. Känner mig hemsk som någonstans önskar att det inte ska bli bättre. Jag vill verkligen inte att Minna ska bli sjuk av Doris! Och om luftrörsbesvären (tänker inte kalla det för astma) blir bättre under den tiden, hur ska vi då veta om det beror på Doris frånvaro, medicinering eller att infektionen (besvären har hela tiden kommit i samband med förkylningar) börjar ge med sig?

Jag är rödgråten och jävlig, och värre blir det.

Nej, det här är värdelöst. Jag älskar ju mina små flickor! Vi är ju familj och hör ihop, allihopa.

Sicko

Man vet att man är på topp då man börjar dagen med Alvedon, Nezeril, Rinexin, Pulmicort och Ventoline. Lite förkyld, eller? Årets underdrift... Jag fantiserar om att få blåsa rent i bihålorna med tryckluft, alternativt att bara få ha någon som håller sina kalla fingrar hårt mot mitt ansikte, i ett jämnt tryck.

Dagen blev trots detta mycket trevlig, eftersom Minna, Tessan och jag åkte till Skärholmen för att shoppa lite. Att Apoteket var de som förärades med det längsta besöket, och fick en massa pengar från mig är en helt annan sak...

Tråkiga nyheter

Idag fick vi veta att Minna är allergisk mot hundar. Vet ännu inte hur vi ska hantera det, eller vad det innebär, men ledsamt är det. Hon reagerade inte mycket på pricktestet, men en reaktion var det lik förbannat. Det behöver inte innebära att Minna är allergisk mot just Doris, men... Ja, många tankar och känslor just nu. Är så slutkörd efter allt som varit på senare tid, och vill mest gråta. Varför kan livet inte bara vara lite enklare ibland? Och som grädde på moset just nu så har vi återigen inget internet. Läge att byta leverantör, tror jag.

Tjocka preggo!

Nu är jag tjock. Nej, jag är bortom tjock. Jag är enorm, jag är gigantisk, jag är grandios.

Ena stunden säger mina instinkter år mig att skärpa till mig, äta mindre portioner och färre kolhydrater. Nästa stund tänker jag att det inte är bra för barnet om jag ska tänka/agera på det sättet. Tänker att jag må vara tjock, men att jag faktiskt tar igen det sen, och att det blir enklare denna gång än efter förra graviditeten eftersom jag fortfarande håller igång och tränar ganska hårt (även med en icke-preggis mått mätt).

Oavsett vad så är jag riktigt stor nu. Känner mig tung, osmidig och konstant andfådd. Är ändå stolt över att senast igår varit på spinning, idag på en tvåtimmarspromenad, och ha ett styrketräningspass framför mig i morgon.

Inte så illa, trots allt. *nickar förnöjt och tar en kaka*

Avslappnad?

Jag tycker inte det här ser så skönt ut, men vad vet jag? En sak vet jag, och det är att det blir intressant att borsta tänderna ikväll. Vår vanliga tandkräm är slut, och det enda som står till buds är Byggare Bobs tandkräm. Tvivlar starkt på att det kommer kännas så fräscht med fruktsmak.

Skapande geni

Minna har fått fingerfärg. Roligt för henne, och bra terapi för mig... Idag kladdade hon inte ner sig lika mycket som igår. Måste dock beundra hennes kreativitet, hon har hittat en massa nya användningsområden för sin fingerfärg; hårfärg, möbelfärg, ansiktsmask, handcreme, duschcreme...

Precis just nu

Jobbigt
Halsbränna då jag är hungrig
Halsbränna då jag är mätt
Att bebisen tycks anse att mina lungor tar för stor plats, och försöker trycka undan dem
Svårigheterna att ta på mina strumpor
Svårigheterna att hitta en bekväm sovställning
Att känna mig så stor och otymplig
Fingrar som prinskorvar ergo all vätska jag samlat på mig
Att jag ska behöva gå igenom en förlossning
Oron över hur vi ska klara av ett barn till

Skönt
Graviditeten är snart över
Bebisen verkar må bra
Jag orkar fortfarande gå raska långpromenader, styrketräna, köra spinning
Snart har vi ytterligare en gullunge att ösa kärlek på


Vecka 36.

Uttråkad

Jäkla tråkdag! Om det ändå ville sluta regna så Minna och jag kunde vara ute lite. Och till råga på allt kommer Manfred hem sent.

Hittade i alla fall något roligt att läsa. Det piggade upp lite. Det krävs nog en hel del kiss- och bajshumor för att uppskatta det hela...

Regnbågsdjur

Idag är jag också glad. Äntligen får detta faktum lite publicitet. Kanske kan det bidra till att någon homofob skitskalle får sig en tankeställare.

Nedsänkt i vad?

Ibland blir man glad. Ica Maxi visar prov på lite vardagshumor. Och jag uppskattar det.

Änglakören sjunger

Kunde ta igen lite sömn i natt. Det var ljuvligt! Minna sov i sin egen säng till 8:00, flyttade över till oss och sov vidare till 9:30! Älskade, underbara unge! Dessutom sov vi middag tillsammans på eftermiddagen. Jag börjar faktiskt komma ikapp med sömnen. Och Minnas mage börjar, om än långsamt, bli bättre.

Och under veckorna framöver har jag nu klippning, vaxning, pedikyr och manikyr inbokat. Nu ska mamman pysslas om och piffas! Jag har dessutom bokat in pedikyren och manikyren på Skogshöjd Spa, och delat upp det på två tillfällen. Det gör att jag har två tillfällen att utöver behandlingarna få bada bubbelpool, ångbastu och bara sitta vid en bassängkant i rogivande miljö och bara njuta. Hurra! Och det för att jag har så underbara vänner här som vet vad jag behöver. Tack, kära ni! Nu ska jag snart (äntligen) få njuta av min födelsedagspresent!

No rest for the wicked

Natten som var:
00:05 nattar om Minna efter ett bakslag med tillhörande dusch, sängsanering och matande med västkeersättning
00:20 rastar Dors
00:47 knaprar tre gaviscon
00:50 släcker lampan och försöker sova
02:00 väckarklockan ringer. Går upp för att påminna Manfred om att dricka lite västkeersättning och mata Minna med 20 ml
av detsamma
02:15 somnar om
04:30 går upp igen. Samma procedur som vid 02:00
04:45 knaprar två gaviscon och somnar om
06:30 ger Minna ytterligare vätskeersättning

I dag blev Minna utskriven på riktigt från sjukhuset. Hon vill inte äta, och knappt dricka, men det går åt rätt håll, trots allt. Och jag tänker bara vattna henne en gång i natt, om inget oförutsett inträffar.

Lite trött, kanske

Det här är den tröttaste mamman ever. Och inte är hon vacker heller. Hon är däremot en klippa på att ta hand om sin sjuka familj. Om en och en halv timme ska hon upp igen och tvinga i unge och make vätska. Sedan ska hon, efter lite mer sömn, tvätta ungens nerkräkta sängkläder (efter ännu ett bakslag) om det är ledigt i tvättstugan. Kanske ska hon bryta ihop lite också. Hon ska däremot inte föda barn ännu, även om hon har nästintill konstanta sammandragningar.

Sällan blir det som man tänkt

I lördags hade jag tänkt först hänga med Tessan, och sedan laga en god stek och mysa med familjen. Istället var både jag och Minna magsjuka. På söndagen skulle jag åka med Sara och Tessan till Underbara barn-mässan. I stället var Minna sämre, och vi fick så småningom åka till Karolinska.

Minna blev inlagd på natten, efter ett otal timmar på akuten med det allra mest otrevliga en rejäl maginfluensa har att erbjuda. Manfred fick åka hem och sova. Sond sattes, och så småningom kunde Minna somna. Själv hade jag inte så lätt att komma till ro efter all anspänning och allt vakande, och fick drygt två timmars sömn.
Minna var lite sugen på corn flakes innan första utskrivningen med tillhöraned baklsag

På söndagen kom mamma och Manfred, de hämtade hem oss då Minna blev utskriven. Vi kom hem, det kändes underbart, ända till Minna blev sämre igen. Jag skulle just till att lägga mig och vila med henne, då det liksom brakade loss på alla sätt...

Till slut insåg vi att det bara var att åka tillbaka till Karolinska. Vid halv ett inatt blev Minna sedan inskriven igen, en timme senare kom vi till avdelningen, sonden sattes (kan fortfarande inte tänka på det utan att bli tårögd. Minna var hysterisk, minst sagt, och de jäkla klåparna fick inte dit sonden förrän efter tio minuters slagsmål, tårarna sprutade på mig, Manfred och Minna). Denna natt fick jag tre timmars sömn, men Minna sov lite mer av ren utmattning/chock. I dag fick vi åka hem på permission, och då vi väl kommit hem blev Manfred dålig. Så klart. Dettta är ju en never ending story, tycks det.

Minna är i varje fall på bättringsvägen, även om det går långsamt.

Mitt i all sörja gick min mobil varm, med underbara, fina sms från härliga stöttande vänner och släktingar. Tack!

Nu ska den här mamman snart släpa sig i säng. Jag är...lite trött efter att ha halkat ordentligt efter med både sömn och mat senaste dagarna. Imorgon fortsätter vi med vätskeersättning, vitt bröd och mild välling.