Ett äkta par, låt oss kalla dem Alfred och Mi, spelar Monopol.
Mi kastar tärningen, går med sin pjäs och hamnar på "Lyxskatt, betala 2000 Kr" och svär.
Alfred kastar tärningen, går med sin pjäs, tar ett Chanskort, och får 4000 Kr. Mi muttrar, kastar tärningen, går med sin pjäs och hamnar på Hornsgatan, där Alfred byggt hotell.
Mi (mycket upprörd): -Jaha! Men helvete också! Nu ska du ha niotusen jävla spänn igen! Det är ju för fan tredje gången på rad!
Alfred (låter lite osäker): :-Ja...
Mi (med en oktav högre röst än normalt): -Det är fan inte kul att spela med dig! Du får ju pengar hela tiden, och jag bara ska betala hela tiden!
Alfred (tittar ned i bordet och ser ut som en ledsen hund): -Mm.
Mi lägger armarna i kors, biter ihop käkarna hårt, blinkar bort lite tårar, kastar tärningen, går med pjäsen och börjar så gråta. -Det är tamejfan helt sanslöst! Hur mycket ska du ha nu då?!
Alfred: -Ingenting.
Mi: -Lägg av! Hur mycket ska du ha?!
Alfred (mycket lågt); -Tolvtusen.
Mi räknar upp sina sedlar, säljer två hus för att få kontanter, torkar tårarna som väller fram och kastar sedan sedlarna mot Alfred, som tar sitt hotell på Hornsgatan och säljer det under tystnad.
Vad lär vi oss då av detta, kära eventuella läsare? Argsinta kvinnor med djävulska tävlingsinstinkter gör bäst i att hitta och gifta sig med snälla, omtänksamma män som inte tycker att sällskapsspel nödvändigtvis måste vara på liv och död. Det blir liksom lugnast så.
7 kommentarer:
llkomligen VRIDER mig av skratt! Lysande, underbart! Herre gud, jag kan se det framför mig!
TACK för en ytterst roande blogg! Du är underbar! :D
I aim to please...:-) Fast det värsta är att det hela faktiskt har hänt på riktigt... Sägs det, alltså. Och ryktet säger även att Mi började storgråta efter att Alfred klått henne i Fia med Knuff för tredje gången på rad.
Till Mis försvar bör kanske nämnas att hon vid båda tillfällena varit ytterst gravid, tveksamt är dock om hon är mindre tävlingsinriktad/känslig annars...
Jag spelade Risk mot min far och min son i somras.
Jag omringade dem och bankade dem i småbitar, sen ville de inte spela mer efter min demonstrationsomgång i "Hur du spelar Risk".
Svagt.
Haha, jag säger som redaktörn. Jag ser er två framför mig ;-)
Roligt skrivet!!
Det som är det bästa med att spela sällskapsspel med sin make är att man kan visa sitt sanna jag... Som svar på frågan i min blogg: Ja, det är en Loomasjal. :)
Haha, jag skrattade i massor när jag läste detta. Känner igen mig lite i tävlingsinstinkten. =)
*asg*
När jag fick ett sällskapsspel i julklapp min sjunde jul och min moster hade den dåliga smaken att vinna över mig slog jag sönder spelet. helt.
Fortfarande gör jag det i tanken när jag förlorar.
Skicka en kommentar