Elaka kvinnan slår till igen

Okej, så här är det; Det jag skriver nu har inget med Manfred och mig att göra, vi hör ihop. Manfred är mannen i mitt liv. Jag älskar honom över allt annat på jorden, och han är den ende jag någonsin vill ha. Att jag sedan blir lite kär då jag träffar någon som är som jag har inte med det att göra, kanske skulle Freud mumla något om narcissism i stället? Hur som helst;Manfred är snäll. Jag är elak. jag tycker det är roligt att vara elak och att studera, analysera, kritisera andra (okända) människor. Det funkar dock bäst på just okända människor, för den allra "fulaste" människa kan visa sig vara hur vacker som helst om han/hon har en tilltalande personlighet. Därför gäller det att inte prata med fula människor... Eller något.

Okej, det var ett sidospår. För att komma till saken; Manfred är snäll, han kritiserar inte andra på samma sätt som jag, och därför är det inte så roligt att diskutera sådana saker med honom. Manfred ser heller inte "fula" människor, eftersom han som regel istället ser på en intressant hoj eller bil. Jag fann, som jag skrev i föregående inlägg, min själsfrände i helgen. Underbare Stellan Egeland! Han är ljuvligt elak, intelligent, snabb och vass. Då han först gav mig en komplimang för min elakhet var jag övertygad om att han var ironisk, eftersom jag alltid tidigare fått kritik för sådana saker. För några år sedan sade dessutom min egen far att jag "borde dämpa mig lite", att jag "borde ta mindre plats" och att jag inte "betedde mig sofistikerat". De kommentarerna visste var de tog. (Men hej, inte är jag bitter inte! Det har bara blivit rätt dyrt med all terapi.) Jag har många gånger sedan dess fått kämpa med att försöka låta bli att anpassa mig på så sätt han ville, och istället påmint mig om att det är okej att vara den jag verkligen är. Det gör att jag blev ÄNNU lyckligare över helgen som var, och verkligen njuter av att ha fått frossa i beska repliker om andra människor.

TACK Stellan, du gjorde min helg! Jag ser framemot tröjan... Här är lite bilder jag tog... *ler elakt* Av hänsyn till min man har jag inte skrivit kommentarer här, jag får låta bilderna tala för sig själva. För övrigt är bildkvalitén inte alltid den bästa. Det beror på att jag har smygfotograferat det mesta. Javisst ja, det saknas en del bilder. Blev tvungen att ta Manfreds kamera en stund, så där finns bland annat en bild på en man med en död grävning på huvudet att se framemot.































































































































Gah, vad jag blir trött på att det ska vara så svårt att få bilderna att ligga snyggt! Och nu är klockan alldeles för mycket igen. Ack ja. Hoppas jag hinner duscha innan Snuttan vill äta igen.