Elaka kvinnan slår till igen

Okej, så här är det; Det jag skriver nu har inget med Manfred och mig att göra, vi hör ihop. Manfred är mannen i mitt liv. Jag älskar honom över allt annat på jorden, och han är den ende jag någonsin vill ha. Att jag sedan blir lite kär då jag träffar någon som är som jag har inte med det att göra, kanske skulle Freud mumla något om narcissism i stället? Hur som helst;Manfred är snäll. Jag är elak. jag tycker det är roligt att vara elak och att studera, analysera, kritisera andra (okända) människor. Det funkar dock bäst på just okända människor, för den allra "fulaste" människa kan visa sig vara hur vacker som helst om han/hon har en tilltalande personlighet. Därför gäller det att inte prata med fula människor... Eller något.

Okej, det var ett sidospår. För att komma till saken; Manfred är snäll, han kritiserar inte andra på samma sätt som jag, och därför är det inte så roligt att diskutera sådana saker med honom. Manfred ser heller inte "fula" människor, eftersom han som regel istället ser på en intressant hoj eller bil. Jag fann, som jag skrev i föregående inlägg, min själsfrände i helgen. Underbare Stellan Egeland! Han är ljuvligt elak, intelligent, snabb och vass. Då han först gav mig en komplimang för min elakhet var jag övertygad om att han var ironisk, eftersom jag alltid tidigare fått kritik för sådana saker. För några år sedan sade dessutom min egen far att jag "borde dämpa mig lite", att jag "borde ta mindre plats" och att jag inte "betedde mig sofistikerat". De kommentarerna visste var de tog. (Men hej, inte är jag bitter inte! Det har bara blivit rätt dyrt med all terapi.) Jag har många gånger sedan dess fått kämpa med att försöka låta bli att anpassa mig på så sätt han ville, och istället påmint mig om att det är okej att vara den jag verkligen är. Det gör att jag blev ÄNNU lyckligare över helgen som var, och verkligen njuter av att ha fått frossa i beska repliker om andra människor.

TACK Stellan, du gjorde min helg! Jag ser framemot tröjan... Här är lite bilder jag tog... *ler elakt* Av hänsyn till min man har jag inte skrivit kommentarer här, jag får låta bilderna tala för sig själva. För övrigt är bildkvalitén inte alltid den bästa. Det beror på att jag har smygfotograferat det mesta. Javisst ja, det saknas en del bilder. Blev tvungen att ta Manfreds kamera en stund, så där finns bland annat en bild på en man med en död grävning på huvudet att se framemot.































































































































Gah, vad jag blir trött på att det ska vara så svårt att få bilderna att ligga snyggt! Och nu är klockan alldeles för mycket igen. Ack ja. Hoppas jag hinner duscha innan Snuttan vill äta igen.

MC-Dagarna i Västervik och själsfränder

Vi åkte i torsdags ner på MC-Dagarna i Västervik. Då vi åkt drygt sex mil upptäckte jag att min mobil inte var med, så vi fick vända. Inte så bra början. Det hela artade sig dock till det bättre efterhand, och då vi checkat in på Stadshotellet (efter lite strul), installerat oss i sviten och sedan kommit ut till området blev det riktigt trevligt.





På torsdagen åkte Manfred och Henning Segway. De hade så roligt, och båda pojkarna var nöjda efteråt. Henning är förresten en riktigt bra människa. Även om jag inte alltid hänger med på hans skämt (som haglar tätt), märks det att han är en man med ett gott hjärta och att Manfred mår bättre sedan han anställde Henning. Känns bra.










Camilla, Johnny och Nella kom sen, och vi delade sviten med dem hela helgen. Minna och Nella är riktigt fascinerade av varandra. Spännande att se dem tillsammans.

Fredagen var emellanåt ganska hektisk för Manfred och Henning, för oss andra fanns mer tid. Det var riktigt trevligt att stå och sälja prenumerationer och prylar, vilket fick mig att reflektera över det faktum att jag gillar att sälja så länge det inte är något tvång. Och så länge jag inte känner att jag lurar på någon något de inte vill ha. Träffade på lite bekanta, pratade med läsare och mina "kollegor", pussade på Minna och lät folk beundra henne. Det var så roligt att se henne flirta! För oj, hon kan flirta bra! Hon gick från famn till famn och lät sig lekas med. Det hade varit en omöjlighet för två månader sedan. Självklart blir hon fortfarande enormt ARG och tvärledsen emellanåt, men så är hon ju min dotter också...

Pappan såg till att komma loss från jobbandet emellanåt och pussa på sin lilla unge. I övrigt intervjuade han den världskände hojbyggaren Roland Sands, som då han träffade Minna genast började tala bebisspråk.


På lördagen gjorde Minna och jag oss en ny bekantskap i Stellan Egeland. Jag har ju sett hans vackra byggen, och hört en massa underhållande saker han sagt, läst hans krönikor och så, men sällan kunde jag ana att han var min själsfrände! Vilken underbar man! Han är ju lika elak som jag! I nästa inlägg ska jag visa lite valda bilder från vad vi roade oss med under dagen, fram till dess att han vann priset Guldbågen 2007 för sin Esox Lucius...
Att han dessutom blev så förtjust i Minna gör honom knappast mindre
sympatisk. Förstår verkligen varför Manfred gillar honom. Min man har bra smak vad gäller karlar...


Nu får vi bara hålla tummarna att han kammar hem ringen i Sturgis nästa helg. Att vinna hojbyggar VM borde inte vara en omöjlighet med hans fantastiska Hulster 8 Valve. Nåväl, det visar sig. Oavsett vad är jag lycklig över att Stellan lovat mig en tröja (med Hulster 8 Valve-tryck) eftersom jag är så elak. Inte trots, utan eftersom. Det är fint.



Vi träffade även Putte och Katja, med vilka vi åt lunch. (Och i morse frukost) De är så förbannat trevliga, och så vackra tillsammans!





Minna och jag stannade kvar på området till sent på kvällen. Klart ungen skulle få se sin pappa stå på stora scenen och dela ut pris till Stellan ! Att Manfred dessutom ropades in på scenen FÖRE Roland Sands var ju mäktigt. Det blev en sen kväll, men Minna var duktig.


Väl hemma på hotellet samlades vi alla som jobbat denna helg och satt en bra stund och pratade. Kände mig halvt medvetslös då jag lade mig vid två. Kan verkligen inte sova på hotell! Det var alldeles för varmt dessutom, så antalet timmar jag sovit i helgen är lätträknade.







I dag jobbade vi lite, packade ihop, lekte lite och åkte hem. Pojkarna roade sig med en choppercykel innan vi lämnade området. Och nej, Manfred brukar inte (få) ha kepsen bakochfram annars...


Skönt att vara hemma. Nu ska jag snart krypa ner bredvid min varma, djupt sovande bebis.

I morgon ska jag visa en annan typ av bilder...

Semestern del 3

Paus i arbetet.
















Hur kan man vara annat än glad med en sån underbar Mummi?



















Minna och jag efter hennes livs första bastu. Hon hann med tre gånger till efter denna.


















Klart ungen skulle ha en gunga.















Utan mamma i hängmattan blev det riktigt skönt.
















Doris var oerhört lycklig över att få hem sin bebis.













Okej, det var semestern i bilder. Nu ska jag fortsätta packa eftersom vi allihop åker till Västervik i morgon. MC Dagarna går av stapeln och vi ska representera tidningen. Blir trevligt. Det är vi, Henning, Camilla & Johnny (och Nella!) och några till som jag inte känner ännu. I ärlighetens namn ser jag mest framemot att få umgås med Camilla och Nella, men det andra blir säkert bra det med.

Puss.

Semestern del 2

Frukost äter man bäst ute, då vädret tillåter. Det är dock inget måste att ha bebis på magen samtidigt, även om det är en fördel. ( I bakgrunden skymtas det hus vi sedan målade denna sommar)














Minna fick beundra havet innan läggning.













Kakor och vin, kan det bli mycket bättre än så?













Kan man vara annat än glad med en så himla underbar unge?














Japp, hon är förbaskat söt, ungen. *stolt*

















Mummi hade hand om Minna medan jag fixade och jobbade. Världens bästa Mummi!














Och vi målade inte bara huset utan även oss själva, Anna och jag. Vi kan, vi.















Mummi och Minna leker vidare...














Man kan ha rätt kul med sin ufo-morsa också.















Efter bastun.

















Vi hann spela lite kort också. Minna fuskade som tusan.















Matrummet by night. Neither fylla or fight.














Och så har klockan skenat iväg igen. Dags att göra kväll. Fortsättning följer.

Mellansnack

Eftersom vi råkar vara hemma för tillfället, min dotter lämpligt nog sover och jag inte vill gå och sova själv är det ju lämpligt med en semesterrapport. Första halvan av semestern, det vill säga, eftersom vi åker tillbaka till Finland i nästa vecka igen.

Okej, Minna sov gott på båten.
















Vi hade förbaskat trångt i bilen. Så trångt att vi blev tvungna att låna min galne morfars bil för att mamma och Anna skulle slippa sitta i knät på varandra.

















Som sagt, mycket grejor hade vi med oss...Och här har vi ändå redan burit bort en hel del.













Denna grav är den mest komiska som finns... I den finns inte Angelica (som ÄR-inte var- en hund) som min morfar tror, men väl en skogsmus, en fågelunge, en fågel, en ekorre och tre andra hundar. Komplicerad historia...

















Min älskade unge lärde sig somna i bilen. Det som krävdes var ett mantra ("hoppsista, hoppsista, hoppsista") som skulle upprepas gång på gång och en grön amöba. Äntligen löste vi den gåtan!




















Minna fick en matstol av Mummi, och genast blev våra måltider betydligt roligare för henne och lugnare för oss.
















Okej, får fortsätta min rapportering i morgon. Nu ska jag göra mig i ordning så gott jag hinner innan snuttan vaknar och vill äta igen. God natt.