Ja, Lisa har faktiskt sagt att ost är bra för själen, så det lever jag på. Lisa är klok, och hon arbetar ju med en hel del själavård (och då menar jag just själavård, inte ostproduktion).
Frågan är hur bra det är för magen att jag försöker äta min egen vikt i ost...?
Hur kan det komma sig att jag aldrig tröttnar på raclette?
När får jag äta raclette nästa gång?
2 kommentarer:
Ost är livet. Jesus vill att du äter ost. Så är det bara.
Mmmmmm ooooooost :-)
Och vem är väl jag att neka någonting som Jesus vill att jag ska göra?
Okej Jesus, imorgon blir det raclette! WIN!
Skicka en kommentar