Alltså...jag är fortfarande lite chockad efter min bussresa hem i fredags morse efter Dekadance. Utan att tråka ut er med detaljer kan jag bara konstatera att det inte riktigt är min grej att ha stora, främmande, stupfulla hundrakiloskvinnor sovandes i mitt knä. Gamla gubbar som luktar slående starkt av gammalt piss är inte heller vad jag önskar i min närhet. Båda sorter i kombination var...en traumatisk upplevelse.
Efter en hel del förtvivlan, frysande, svärande och desperation var jag i varje fall hemma till slut, tre timmar efter det att jag började min hemresa. Utekvällen var betydligt med trivsam och lyckad än hemresan, och det är jag ju tacksam över...
4 kommentarer:
Oh dear! Snubbigt! Typiskt att det ska drabba just dig också. Det må ha varit en lyckad kväll som överskuggar detta trauma! Jag vill också klubba! Eller orka menar jag nog. Men inte nattbussa! KRAM!
Jag varnar alltid mina barn för nattbussen med olika skräckskildringar lik din. Man ska akta sig noga för nattbussen.
Johanna: Klart du ska klubba! :-D kram!
Mammagumman: Fortsätt varna dem. Fast här i stan blev ju samma natt några personer beskjutna på öppen gata, så det bästa är nog att hålla sig inne på nätterna.
Nästa gång sover du hos mig, BASTA! Man får frukost, och varken jag eller Migge luktar kiss.
Skicka en kommentar