Belgian blue

Jag har sprinterlår fick jag höra idag efter mitt pass. En motionär frågade om jag tävlar på något sätt och tyckte att jag borde göra det. Så långt är det en klar komplimang.

Några gamla hjärnspöken morrade en aning då hen pratade om att jag har sprinterlår och är "rätt stor" och muskulös. Jag väljer att tro att det var en komplimang det med. Jag gillar ju att vara stark, inser att jag inte är någon räka direkt, och att jag hävdat bestämt att det varit en komplimang om någon annan fått höra samma sak.

Strong is happy, och strong is the new skinny. Jo, jag är tusen gånger hellre skitstark än en räka, men ändå. Och sprinterlår... Då får jag väl börja leka med tanken på att tävla då. Och på att öva på sprint.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Strong is happy

Typ. Jag är åtminstone stark. Stark som fan, faktiskt. Mycket går att säga om mig, men jag är stark och jag gillar det. Idag gjorde jag bra ifrån mig på HITpasset. Det fanns en del frustration och ångest som behövde komma ut. And so it did.

I övrigt är jag idag lite extra tacksam över det faktum att jag har många fina människor runt mig som fångar upp mig med mjuka, starka, varsamma händer då jag är på väg att falla. 

Floskler

Jag försöker tänka på dessa fåniga ord.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Simsalabim igen, då

Efter ungefär åttahundra timmar med silverschampoo i håret (Note to self: blek inte håret då det fortfarande finns hennafärg i topparna) kan jag nu konstatera:


Håret är blont igen. Och ja, jag ska gå och lägga mig. Jag är oerhört medveten om vilken sliten, trött och sorglig uppenbarelse jag utgör.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Märka min kropp

Ärren på mina ben... Maxtest av burpees på klippor, skrapsår vid klättring, vurpor i skogen på grund av löpning i mörker utan pannlampa, boxhopp som gått åt helvete på grund av hjärnspöken... Blåmärken på nyckelbenen efter frivändningar, blodutgjutelser på armbågarna efter slagteknikträning.

Min kropp är liksom som en karta över min träning.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ensamförälder

Att ensam bära ansvaret. Att ensam orka. Att ensam ta hand om. Att ensam vara konsekvent. Att ensam vårda.

Nu skakar den mindre av feber. Han hostar så han inte får luft. Han snorar så han får panik.

Nu gråter den stora för att hon inte vill bli smittad. Nu får jag ångest över att ekonomin går än mer åt helvete av VAB. Nu blir jag stressad av att hamna efter med jobbet. Ångest av att inte ha råd. Ångest av att inte ha tid. Ångest av att inte räcka till.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Som en kyrkråtta

Orosklump i magen sedan dagar. KBT:ar mig själv att stå ut. Vägrar fastna i ångesten. Tänker att en bra sak med att vara pank är att det är ett konkret problem som blir mer påtagligt än andra, diffusa, relationsproblem. Det dumma med att vara pank är att då bilen, som en eventuellt verkligen måste ha för att komma till sitt jobb, alltmer går sönder (så där så ingen volym i världen kan dölja skramlandet) är det omöjligt att ha råd att låta den repareras.


- Posted using BlogPress from my iPhone