Lång dag

I dag var nog den längsta dagen ever, kändes det som. jag ska fatta mig kort och utelämna en massa jobbig ångest, men kan i varje fall konstatera att operationen är över. Fick prata lite med mamma efteråt och det kändes skönt. Lilla mamma. Nu är det bara att fortsätta avvakta.

Och i morgon åker vi till Paris. Det är med blandande känslor, jag hade ju gärna funnits hemma fär mamma, men det ska bli skönt med miljöombyte också. Nu återstår att se hur Minnas första flygresa går. Jag är ju till råga på allt lite flygrädd också...

Mamset

Jaha ja, då håller vi alla tummar vi har då. I morgon är det dags för mamma att opereras. Lilla mamset. Usch, det är otäckt. Det måste gå bra, och hon måste bli frisk. Måste.

Träningsbesatthet

Jahaja... Den här veckan kom jag "bara" åt att träna fem gånger. Och det värsta är att jag tycker att det känns som just bara fem gånger. Nåja, jag kommer inte åt att träna på nästan en vecka då vi är i Paris, så det har lite med saken att göra också. Och ja, det gör lite ont att bajsa diamanter, men det är ju värt det...

Vackrast just nu

Jag blir banne mig lite tårögd av denna låt. Tycker sååå mycket om den.

Äktenskapande

Det är inte jättestor risk att jag och Manfred sliter på varandra. Förutom ikväll har vi sedan i söndags träffats sammanlagt 40 minuter, och då är det medräknat den tiden på natten då jag ber honom vända sig om för att inte snarka. Då Manfred snarkar (alltid då han ligger på rygg. Ligger han på sidan råmar han för närvarande som en ko, fråga mig inte varför, vissa saker vill man inte veta) puttar jag på honom, och det nog är den enda kroppskontakten vi haft på ett bra tag, tror jag. Det är kärlek det.

Å andra sidan, ikväll är Manfred då hemma tidigare för att visa sin familj att han finns. Vad händer? Jo, jag blir halvt galen på hans hosta som är tillbaka. Stackars man, aldrig blir det rätt.

As years go by

Jag fyller ju år snart. Och till råga på allt äntrar jag nu medelåldern, tror jag. Åtminstone känns det som jag kommer bli gammal nu. Jag kommer inte längre vara i tjugoårsåldern, inte längre ganska nära tonåren. Kanske har jag lite kris kring det hela. Jag har i varje fall blivit väldigt glad de (på senare tid få) gånger jag fått visa legitimation på Systemet.Och jag undviker att tänka alltför mycket på det. Så därför, över till något helt annat; Snart åker vi till Paris.

Finnjävlar

Jag blir galen! Jag ser ut som en salami i ansiktet!

Min hud är ett skämt men jag skrattar inte.