Mens insana in corpore sano eller When all else fails: Exercise eller Jag rör på mig, därför lever jag
onsdag 6 oktober 2010
Skitmamma
Förlåt barnen. Idag känner jag mig som en kass mamma. Förlåt att jag tappar humöret då ni skriker, förlåt att jag fått nervsammanbrott några gånger idag. Jag älskar er över allt annat på jorden, och önskar mig stora feta hörselkåpor och extra tålamod i julklapp.
Mystiska Minnan
Hur kan hon veta de saker hon vet? Ibland är det som hon läser mina tankar. Ganska ofta faktiskt.
De två senaste exemplen: Jag läser i tidningen om en sång och strax därefter går Minnan runt och sjunger på samma sång. Jag läste alltså inte högt. Nu på morgonen skulle Minnan ta på sig sina nya strumpor och utbrister: -Mäh! Är det torsdag idag?! På strumporna står det "Thursday", vilket jag inte upplyst henne om.
Mystiska, lilla, kloka Minnan.
De två senaste exemplen: Jag läser i tidningen om en sång och strax därefter går Minnan runt och sjunger på samma sång. Jag läste alltså inte högt. Nu på morgonen skulle Minnan ta på sig sina nya strumpor och utbrister: -Mäh! Är det torsdag idag?! På strumporna står det "Thursday", vilket jag inte upplyst henne om.
Mystiska, lilla, kloka Minnan.
tisdag 5 oktober 2010
Middagsstök
I min lilla familj har vi en speciell rutin, minsann. Varje måltid avslutas med att jag kryper runt på alla fyra under bordet med en våtservett och plockar upp matrester. Jag älskar mina barn över allt annat på jorden, men just den lilla rutinen skulle jag faktiskt kunna vara utan.
Jag har lekt med tanken att vi ska äta i badkaret (det är ju stort nog), på verandan året om eller att jag helt enkelt ska ta en högtrycksslang och spola av köket med efter varje måltid, men inget känns som en riktig universallösning.
Får väl fundera vidare, helt enkelt.
Jag har lekt med tanken att vi ska äta i badkaret (det är ju stort nog), på verandan året om eller att jag helt enkelt ska ta en högtrycksslang och spola av köket med efter varje måltid, men inget känns som en riktig universallösning.
Får väl fundera vidare, helt enkelt.
måndag 4 oktober 2010
söndag 3 oktober 2010
Sunksöndag
Herregud, hur resonerade jag då jag drack min egen vikt i sprit igår? Någonstans blev det väldigt galet med proportionerna, vilket resulterade i The Hangover From Hell. Men det var värt det.
Jag har ett uppdämt nöjesbehov, men efter igår är det stillat för en period igen.
Summering av lördagkvällen: drinkar, vin, prat, skratt, M/S Vindhem, vin, drinkar, dans, skratt, Underbara bar, dans, drinkar och dans, dans, dans.
Jo, det var klart värt det, även om jag skäms något över att ha festat som en annan 19-åring.
Jag har ett uppdämt nöjesbehov, men efter igår är det stillat för en period igen.
Summering av lördagkvällen: drinkar, vin, prat, skratt, M/S Vindhem, vin, drinkar, dans, skratt, Underbara bar, dans, drinkar och dans, dans, dans.
Jo, det var klart värt det, även om jag skäms något över att ha festat som en annan 19-åring.
lördag 2 oktober 2010
Superlördag
Japp, det är superlördag, förstår ni! Jag har lett spinpass, gymmat, fått sällskap i efterföljande bad av två fina nakna barn. Snart ska vi åka upp i den där jäkla heliumballongen igen (trots att jag är så förbannat höjdädd)och sedan bär det av på festligheter med friskisvänmnerna. Superlördag, således!
fredag 1 oktober 2010
Finbarna
Mina barn och jag är ganska lika på många sätt. Vikorven gillar mat, och att äta. Precis som sin mor. Minnan planerar saker in i minsta detalj då andan faller på:
-Okej mamma, vi gör så här: Du får natta Viktor och Mummi nattar mig. Okej? Och jag har de här pyjamasbyxorna på mig, men de här pyjamasbyxorna med mig också om jag tappar bort de jag har på mig, då jag sover.
Better safe than sorry, liksom.
I det fallet är Vikorven av något enklare natur. Han lägger sig tillrätta i sängen och säger:
-Kappa umpan, mamma!
Jag klappar rumpan. Han somnar. Ingen planeringsmani, direkt. Med andra ord är han mer som sin far på det planet. Vilket jag lämnar helt öppet för fria tolkningar
-Okej mamma, vi gör så här: Du får natta Viktor och Mummi nattar mig. Okej? Och jag har de här pyjamasbyxorna på mig, men de här pyjamasbyxorna med mig också om jag tappar bort de jag har på mig, då jag sover.
Better safe than sorry, liksom.
I det fallet är Vikorven av något enklare natur. Han lägger sig tillrätta i sängen och säger:
-Kappa umpan, mamma!
Jag klappar rumpan. Han somnar. Ingen planeringsmani, direkt. Med andra ord är han mer som sin far på det planet. Vilket jag lämnar helt öppet för fria tolkningar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)