Livet rullar på och det känns en smula trivialt med en blogg. Synd egentligen, då jag hållit på så länge. Så vi kör väl lite första hjälpen ett tag. Lite mun mot mun.
Ska jag skriva om min pengaångest? Hur lönen, efter 80 timmar vab i mars, inte räckte till alla räkningar och hur jag nu inte vet hur jag ska kunna handla mat? Ska jag berätta om hur mycket jag saknar närhet från en annan vuxen, hur jag saknar en famn att få vila i? Ska jag skriva om min ständiga rädsla att inte räcka till, inte duga, inte vara bra nog? Hur denna rädsla begränsar mig på jobbet? Ska jag berätta om de träningsframsteg jag gör, och om hur jag tog nytt personbästa i marklyft i fredags? Hur jag nästa gång ska ta 110kg? För att jag kan? Ska jag berätta om utredning för adhd, och om hur jag både vill och inte vill få en diagnos?
Nej, jag hoppar över det. Jag berättar istället att jag igår innan träningen red en fantastisk ardenner som jag blev helt kär i, och som jag nu längtar tillbaka till.
Som jag saknat att umgås med hästar, och så skönt det var att få jobba sig svettig tillsammans med detta stora djur! Lyckan!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar