Underbara dagar

Att få vara här med mina käraste...det är bara så underbart. Att varje morgon och varje kväll få omslutas av havet, att få vakna till sjöfåglarnas sång, att få höra vågorna, att få gå långa promenader och andas lantluft, att få träna utomhus på klipporna, att få bada bastu och äta god mat, att få sova gott på nätterna nära mina barn och slippa stressa. Jag älskar detta.

Att jag fick springa intervaller idag i tio kilometer och igår fick köra ett blodsmak-i-munnen-crossfitpass, och att jag i morgon får köra frivändningar och marklyft på gymmet... Det är också väldigt fint, och alldeles underbart fast på ett annat sätt...

Jag stannar

Jag tänker stanna kvar här. Det är här jag hör hemma. Vill ni mig något är ni varmt välkomna att söka upp mig här, men jag vill verkligen inte tillbaka till Sverige. Blotta tanken ger ångest och sorg i hjärtat. Här ska jag vara.

I want you to notice when I’m not around

Vi byter det här...




...mot det här.





Resan vore nog fantastisk om det inte vore för den där mördarhunden som har ont i magen i vår hytt.

Adios på ett tag, vänner. På återseende.

-Posted using BlogPress from my iPhone

...ty jag vet jag skall snart vara där...

Efter en till synes oändlig dag på jobbet, en promenad och ett utefyspass har jag nu landat i soffan med ett glas vin och en sovande hund. Bilen är ren både utvändigt och invändigt, det som ska packas ligger antingen redan i väskor eller åtminstone i högar redo att stoppas ned i väskor. Gräsmattan är kort, ogräset tillfälligt borta, krukväxterna vattnade, tidningen pausad och det mesta under kontroll.

I morgon väntar arla uppstigning, cykeltur med hund, löprunda för mig själv, packande av det sista, försök till att få plats med allt/alla i bilen, städning och sedan avfärd.

Älskade Finland, snart kommer jag till dig.

Lika, men olika

Så full av längtan, rastlöshet, otålighet och liv som jag känner mig just nu kommer jag känna mig då jag åker ifrån Finland. Eller nej, exakt tvärtom. Jag kommer gråta, ha ångest och vara som en tjurig treåring. Ändå åker jag.

Jag kommer gå sönder av saknad efteråt, men det kommer fan vara värt det, bara jag får vara där först.

Om två dagar åker vi.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tävlingsmentalitet

Jag hyser agg gentemot uttrycket "vinnarskalle" och kommer därför inte använda mig av det här. Jag har däremot en stark tävlingsmentalitet. Främst tävlar jag mot män. På ett helt absurt sätt. Jag har vetat om mitt machokomplex länge, men först nu riktigt reflekterat över vad det handlar om och hur det artar sig... Och det artar sig...

Efter att i så många år nästan ha bett om ursäkt för min blotta existens, försökt göra mig själv mindre (bokstavligt talat, både på bredden men även, bisarrt nog, på längden), inte minst för att slippa slemmiga blickar, har jag ledsnat så fruktansvärt. Så jag kräver min plats.

Och jag tävlar.

Idag på det sköna crossfitpass vi körde ute tävlade jag med killen som var i mitt "lag".  Vad var det som gjorde att han per automatik skulle få ha den tyngsta kettlebellen hela tiden? Trots att han inte orkade köra fullswing med den? Sista varvet tog jag den, efter att ha talat om att jag tänkte ta den, och visade hur det ska göras... Vid den sista avslutande övningen, Idioten, var han så laddad att han tjuvstartade... Sådant driver jag dem till alltså. För att bli besegrade av en kvinna går ju inte. Den manliga prestigen vissa besitter gör att jag i min tur ännu mer drivs av att vinna och sedan gärna trycka till lite extra, bara för att.  Barnsligt? Garanterat! Roligt? För mig, ja!

Någon gång ska jag försöka mig på att analysera eller försöka bena ut det där med mina machokomplex och min besatthet kring tävling, men nu är det läggdags.

3 dagar kvar. Om tre dagar är vi på väg.

Supersöndag

 Idag fick vi finbesök, minsann! Riktigt finbesök ända från Uppsala! Två fina tjejer förgyllde vår dag så in i bängen, och det var obeskrivligt härligt att få hänga med dem. Vi ställde så klart upp på bild och gjorde våra finaste fotominer då vi blev ombedda.

Under sen eftermiddag/kväll fick jag umgås med en annan mycket kär vän, under lite annorlunda omständigheter.

Det här var en bra helg, och nu är det bara fyra dagar kvar till torsdag.