Jag älskar att vara stark!

Jag är inte skapt som en gasell. Jag är inte någon långdistanslöpare, och inte särskilt snabb i förhållande till nätta lätta personer. Jag är rätt tung och jag är kraftig i kroppen. Och det är muskler! Mycket muskler! Jag älskar att vara stark! Jösses, vad jag älskar att vara stark! Jag älskar att orka!

Miss eller finess

Kan det vara en miss eller en finess, det att jag är så öppen med min kärlek till latex? Det spelar iegentligen ingen roll vad andra anser, men jag kan inte låta bli att fascineras av människors olika reaktioner på det hela.

Om folk bara vågade skulle de se hur mycket spännande som finns att upptäcka, och att de mest oväntade personerna gör väldigt intressanta saker...

Vidga era vyer, peeps! Livet är så kort! Njut!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ett liv i intervaller

Jag sover i intervaller, äter i intervaller och i afton tränade jag IntervallFlex. 

Och så intervalllyssnar jag på musik. Nu är jag återigen inne i en kängpunksperiod. Jag ser denna video och minns OWS´s spelning... 

Jag är vad jag äter

Anna Skipper säger att jag är vad jag äter. Okej, hon har inte sagt det direkt till mig, om vi ska vara petnoga. Men ändå!


Huvudsaken är att jag är vad jag äter! TUR för mig!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Att sörja

Det är så märkligt att då och då komma på sig själv att sörja något som en inte ens vill ha. Något som dog för snart tre år sedan.

Okej, rent konkret: Jag vill inte leva med Xfred, och absolut inte med en man alls, överhuvudtaget. Jag är lyckligare med mig själv nu än då, och jag vet att det är samma sak för Xfred.

Ändå finns sorgen där, som en tagg. Känslan av misslyckande. Vi klarade inte att hålla ihop vår flock, och främst Minnan går och drömmer om att vi ska leva samman igen, allihopa.

Jag vill verkligen inte leva ihop med en man, inte ens den mannen trots hand goda egenskaper, och livet är mycket mycket bättre nu än då, hur kan det då ändå fortfarande göra ont? Ska det vara så för evigt?

Rörande

Det fysiska igår. Svetten. Musklerna. Mjukheten. Mersmak.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Sköna, sköna söndag

Långfrukost, långpromenad, trädgårdsfixande, lunch på verandan, boxning och traktordäcksvältande i fint sällskap, kvällspromenad och opretentiös söndagsmiddag.


Nu snarkande barn.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Lyckolördag

Härligt sällskap från morgon till kväll! Efter tidig morgonpromenad besök från en av Viktors bästa vänner med familj. Långpromenad efter det och sedan ett tungt pass på Friskis i inspirerande sällskap. I afton grillning med vänner. Lek, prat, skratt, stoj, mörk rom och väldigt sen kväll för alla barn. Åh, det här satt fint och gav mycket kraft! Tack! Som jag behövde detta!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag vill hem

Jag längtar ihjäl mig. Jag vill bort härifrån. Som jag önskar jag fick fly fort fort till Finland. Till mitt paradis.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Lite, lite till

Kom igen! Vi klarar det! Snart är vi framme vid helgen! Bara en arbetsdag till, sedan helg! Orka! Liiite till!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Allra käraste vän

En vän som alltid finns hos mig, om än tyvärr inte fysiskt. En vänskap där allt känns äkta, ärligt, varmt, genuint, självklart och enkelt. En vän som alltid ger mig stöd, energi och kraft. En vän som jag älskar så mycket.

Tack för att du finns!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Nej, det räcker nu

Jag slutar gärna att fylla år nu. Det är inte roligt. Det är den enda gången om året jag faktiskt saknar att ha en vuxen att dela mitt liv med, på något sätt. Jag känner mig ensam och låg, och endorfinruset efter träningen räckte fan inte till. Imorgon är det bättre, då är det en vanlig dag.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Den bruna maten

Jag har hittat en ny favorit, en fantastisk blogg! Herrejösses så rolig denna sida är! Läs och njut!

Var snäll, för bövelen!

Var snälla mot varandra! Mot barnen, djuren och mot naturen. Ska det vara så jävla svårt att vara snäll och att tänka till lite?

Personen som hade lämnat bilen ståendes i solen med hunden inuti idag... Hunden flämtade och jag stod utanför för att prata med ägaren då hen kom ut. Då kvinnan som ägde hund och bil kom och jag talade om att det uppenbarligen var alldeles för varmt för hunden tackade hon och försvann iväg in i affären för att prata med en bekant. WTF? Hur fan tänker en sådan människa?

Personalen på affären fick således ropa ut i högtalarna att hon borde gå till sin bil, och säga både modell och registreringsnummer. Synd att en sådan människa ändå aldrig kommer fatta.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Uppvaktning

Jag undrar om jag också får ett felskrivet sms som enda gratulation, eller om jag glöms bort helt av den andre jättenära släktingen?

Vet inte vilket som känns minst jobbigt. Båda tyder på att en är så sjukt oälskad och oviktig, vilket blir som en örfil även om det inte är någon nyhet på något sätt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Till slut, så

Efter århundradets längsta arbetsdag var vi till slut färdigjobbade, jag och Tönten. Han badade och fjantade runt på jobbstranden innan vi åkte hem.



Ikväll var jag så och ledde spinpass för en liten klick härliga människor. Vi var få, men det var sådant jäkla skönt drag! Jag älskar verkligen att leda pass, det är banne mig fantastiskt!

Imorgon är jag ledig. Äntligen. Äntligen!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Osann

Jag var inte tillräckligt sann mot mig själv. Fan. Jag borde ha svarat ordentligt. Jag borde ha svarat att jag själv föredrar kvinnor och äcklas av tanken på att vara med en man.

Tanten pratade om att "han är ju bög. Ja, det är ju inte så lätt, di väljer det ju inte själva. För mig får di göra vad de vill, men ingen kan ju säga att det är naturligt. Det naturliga är ju Familjen. En man och kvinna som skaffar barn, om alla gjorde som di gör skulle det ju inte bli några barn."

Vem fan bryr sig om NATURLIGT då det handlar om kärlek och att vara sann mot sig själv?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Gud bevare mig...

...från kaxiga män. Jag älskar kaxiga kvinnor. Jag älskar kvinnor. Jag avskyr kaxiga män. Avskyr! För någon som har småsvårt för män överhuvudtaget är kaxiga män helt vedervärdigt.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Så stark!

Idag är jag glad. Jag känner mig så sjukt jäkla stark och är lycklig över att vara i god form. En timmes crossfit följt av mitt eget skivstång/spinpass ikväll...Och jag var fan grym! Jag älskar att vara stark!

Som Eleiko skriver; Strong is happy.

Varför är hen så farlig?

Lady Dahmer, alltså. Vilken underbar människa! Läs hennes inlägg om hen, och tala sedan om för mig varför hon väcker så upprörda känslor. Varför blir hon hotad och hatad? Inte bara är hon från Hälsingland, vilket i sig är ett plus, hon är dessutom en av de klokaste föräldrar jag vet och en klar förebild. Läs henne, för bövelen!

Den onda armen

Så där ja. Då är armen värre. Att stå i plankan var ingen hit, det står ju helt klart. Nu kan jag återigen inte ens lägga armen på bordet utan att det gör ont. Crap. Hur är det möjligt att ramla och slå sig så dumt? Det står ju helt klart att mitt pass på torsdag måste ommodifieras en aning, och att plankan helt enkelt måste ersättas av något annat.

Det händer igen

Snart händer det igen. Om inte alltför många dagar blir jag ännu äldre. Nåja, även det kommer jag nog överleva. Tror jag. Det finns dock något både sorgligt men spännande att hitta ålderstecken på sig själv, samtidigt som en tycker sig vara i princip samma person som för femton år sedan.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Fit for fight

Idag fick jag minsann leda mitt SkivstångSpinpass trots att det bara är måndag! Jag noterar dock med stor irritation hur jag fortfarande, en vecka efter min jättevurpa under löprundan, har en hel del sviter kvar. Mitt högra knä glappar och vill gärna vrida sig i sidled, och min högra armbåge gör galet ont inte minst i plankan. Helt stört att jag kan orsaka mig själv sådana blessyrer under en vanlig jäkla löprunda. Passet gick dock strålande, åtminstone hela vägen fram till plankan, efter den var höger arm i princip satt ur spel.

Crossfitpasset igår gick utmärkt, så det är egentligen således bara plankan och vanliga promenader jag bör undvika än så länge. Tur att det är så sjukt mycket mer tidseffektivt att att träna högintenssivt och att springa då... Eller...det där med att springa var ju så där, ja...

Egoegoegoegoegoegoegoegoego

Jag tänker på det där med att vissa människor måste få allt att handla om dem själva. Att vissa människor inte kan ge beröm till andra utan att relatera till sig själva. Att vissa människor ständigt måste prata om sitt, istället för att kunna lyssna på andra och se andra överhuvudtaget. Jag förstår det inte.

Hur kan en människa (för givetvis tänker jag just nu på en specifik människa, även om jag ser beteendet lite varstans) gå igenom livet, och åldras, utan att någonsin lära sig lyhördhet och ödmjukhet?

Måtte jag inte vara sådan. Måtte jag vara större än så. Om inte, måtte jag lära mig att vara större än så.

Lyckolördag

Ovanligt morgonpigga barn idag... Klockan sex var tydligen en bra tid att vakna... Nåja, på så sätt hann vi med långfrukost, promenad (i hällregn), lek, lunch, en timmes fantastiskt crossfitpass i energigivande sällskap, en halvtimme intensiv spinning, kort promenad, gemensamt skumbad, matlagande och så slutligen middag framför tvn (sic!). Vi lyxade till med Kung Fu Panda till middagen, och vissa av oss var mer trollbundna än andra...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ge mig, ge mig!

Snääääälla! Jag kan väl få en egen Aegget? Snäääälla?

- Posted using BlogPress from my iPhone

Plan B

Bättre. Vissa saker är så sjukt svåra för mig, men nu är det bättre. Jag kommer alltid ha min Plan B i bakfickan, den att bli en galen eremit i någon grotta långt bort från civilisationen, men jag skjuter upp den lite till.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Men bajs!

Skitdag! Får jag inte åka hem snart?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Och så andas vi lite

Vakna 5.20 av törstig storunge. Gosa och lirka med tröttsur lillunge. Stressa, stressa. Klara för avfärd. Nej, bajsnödig lillunge. Lillunge som skiter i en halvtimme! Jeeeeez! Stressa till förskolan under glad sång. Pussa, pussa, krama. Skynda till jobb. Rask, rask promenad med hundar i skogen. Bita ihop. Sträcka upp sig. Prestera, stressa, visa sin duglighet. Full fart, intensivt, försöka hitta tid att andas. Snabb lunchpromenad. Jobba, stressa, prestera. Snabb skogspromenad i hällregn. Stressa hemåt. Hämta paket, springa på apotek. Byta om snabbt, snabbt! Skynda till Friskis, fort! Leda pass, vara stark och så sjukt bra. Peppa! Skynda till affären, handla till helgen. Hem.

Duscha.

Landa.

Äta.

Andas. Andas. Andas.

Och jag försöker andas.

Red alert

Jag är i så jävla röd zon efter ett möte idag. Fan. Jag är trött på att ta och få skit. Leds! Det räcker! Gnälliga, egocentriska, falska dumma människor! Hur svårt ska det vara att stötta, motivera och entusiasmera? Jag har haft alldeles för många kvävande, nedtryckande, förminskande personer i mitt liv. det räcker nu.

Crash and burn

Note to self: När du springer i skog på synnerligen ojämnt underlag, se till att lyfta på fötterna!

Jag sprang som vinden, men jag föll som en heffaklump. Helvete, vad blåslagen jag är! Sårig! Öm! Svullen! Ynklig!

Denna tragik! Denna osmidighet! Dessa söndertrasade löpartights! Denna trasiga hud!
Nåja, det gör jag inte om igen. Right? Right...?

De är här

Barnen är hemma och jag njuter. God natt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vive la France!

Äntligen har fransmännen gjort ett gott val. De har valt bort den alltmer främlingsfientlige, människofientlige lille mannen Sarkozy. Bòn!

Grekerna däremot... Seriöst. Jag saknar ord. Och är fan mörkrädd. Vad händer nu?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Söndagssysslor

Sovmorgon, lång långpromenad, oväntat och kärt besök, trädgårdspyssel, box, leda spinning, soffhäng med stilig hund. Detta har varit en bra söndag, det.

Imorgon kommer finbarna hem. Det blir härligt.

Sinnesförvirring

Det händer för lite roliga saker just nu. Jag kommet plötsligt på mig själv med att längta efter passion, romantik och efter att bli tagen med storm. Det kan vara allergimedicinerna som gör mig lite dum i huvudet.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Damn you, pollen!

Jag är fullproppad med mediciner och mår ändå skit. Hur är det egentligen möjligt att vara allergisk mor naturen? Jag är trött på att vara drogad. Trött på att inte kunna andas.



Rex är också trött.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Var nöjd med allt som livet ger

Jag ser på SVTPlay och blir mörkrädd. Denna sorgliga, hemska utseendefixering! Denna extrema rädsla för ålder och åldersspår. Denna besatthet kring vårt yttre, då det borde fokuseras på vårt inre. Jag undrar varför vi ska se ut som kloner av varandra? Dessa anknäbbar, utslätade, lite svullna, uttryckslösa ansikten, självlysande kritvita tänder... Är det inte något som är otroligt skevt i vårt samhälle?

Dagens andra fundering

Det är väldigt vackert väder i dessa dagar. Många runt mig pressar verkligen i solen för att få färg, kommer röda som kräftor till jobbet, och fnyser då jag frågar om de skyddar sig. "Man vill ju få lite färg och se fräsch ut!" På sin höjd använder de spf 15, vilket enligt rönen inte räcker på långa vägar. Sverige ligger på andraplats i världen i antalet hudcancerfall. Hur jävla fräsch ser en person med hudcancer ut? Är det verkligen värt det? Var rädda om er!

Dagens första fundering

Jag går och tänker på att jag tycker det är konstigt att människor som fattat faran med snabba kolhydrater, och då främst socker, som är noga med sin egen kost ändå låter sina ungar trycka i sig glass, godis och läsk. Hur resonerar de?


- Posted using BlogPress from my iPhone

All you need is love

Hur kan en människa INTE älska sitt barn villkorslöst? Hur kan en människa bara glömma bort sina barn och strunta i dem? Hur kan en människa som i hela barnens liv svikit dem klara av att leva med sig själv? Hur kan en sådan människa se sig i spegeln ens?


- Posted using BlogPress from my iPhone