"De fixar det nog med jobb, jobb och jobb"

Jag vill först klargöra en sak; Följande är inte på något sätt gnäll, okej?

Just nu är det väldigt mycket jobb. Väldigt mycket. Jag gick på i söndags, och är ledig igen på tisdag, tror jag. Sedan är det jobb, jobb och jobb igen. Jag missar således hela Pride, vilket ju är fullständigt jättesorgligt. Men visst, jag är så glad att få arbeta, det är jag faktiskt.

I kväll ledde jag dessutom ett sjuttiofem minuter långt och svettigt spinpass, och herrejösses så underbart det är att sitta längst fram och blicka ut över en hel sal full med svettiga, kämpande människor som ger sitt yttersta! Först ett tungt pass i gymmet för mig själv och sedan leda ett spinpass... Ja, det är banne mig en form av lycka det!