Igår hyrde jag film. Jag läste baksidestexten på fodralet medan jag pratade i telefon, och missade liksom helt vad den handlade om. Det blev lite chockartat då det visade sig att den handlade om ett barn som rövas bort och mördas av två tonårspojkar. Jag blundade och var sekunder ifrån att stänga av, det var betydligt mer än jag klarar av att se.
Jag fortsatte, mot alla odds, att se filmen, och så här i efterhand får jag ändå ta och rekommendera den. det är en vacker film om skuld, förlust, förlåtelse och kärlek.
7 kommentarer:
Åh fy tusan! Tyckte du den var vacker, var den åt helsike förskönad. Jag har läst om den verkliga händelsen och den var fasansfull. Grät floder. Fy, vilken ondska det finns riktad mot barn, i denna värld :-(
Känns som ett aggressivt inlägg, men det är absolut inte riktat mot dig, utan mot alla dessa som gör barn illa. Kraam.
Med vacker syftade jag iofs till fotot, och jo, även till handlingen. Inte till det att de mördade pojken, naturligtvis, utan att den visade på att saker inte alltid är svart eller vitt, att livet är väldigt komplext och komplicerat.
Den här filmen baserades mig veterligen inte på någon verklig händelse, utan var ren fiktion. Du tänker möjligen inte på den fruktansvärda händelsen då lille James Bulger mördades? Jag har också läst om det och gråtit många gånger. (Filmens mord var inte på något sätt lika utstuderat och brutalt, även om det ändå var tillräckligt hemskt)
Det finns inga förmildrande omständigheter då någon har ihjäl ett barn, och jag vill inte ens tänka på hur det skulle vara om någon skadade mina barn. Samtidigt får man ha i åtanke att, som i fallet James Bulger, var gärningsmännen barn själva. Barn vet förvisso skillnaden mellan rätt och fel, men har dålig konsekvensanalytisk förmåga. Den förmågan är färdigutvecklad först i 25-års åldern! (De här pojkarna var omkring tio år då de mördade James). Att de tvingas leva med vetskapen om vad de gjort borde, om man är mentalt frisk (så frisk det går att vara om man gör något liknande) vara fruktansvärt.
Huruvida det är ondska eller "bara" empati, kärlek och inlevelseförmåga som fattas människor som begår brott spekulerar jag inte i. Jag tror att det är för enkelt att skylla på ondska, istället för att försöka förändra och förbättra världen. Bestämmer man sig för att det handlar om ondska går det väl knappast att förändra, eller?
Någon?
Åh shit att du vågade ändå...det hade nog inte jag gjort! Allt gott
Oj, vilket långt svar! Jag menade absolut inte att det var vackert, det som skedde. Men det brukar ju kunna förskönas och förvrängas, en aning.
Och ja, jag tänkte på lille James. Usch en sån fasansfull händelse! Men våra åsikter går litegrann isär där. Jag har svårt att tro att ett barn på 10, inte ska fatta att det är så tokfel att döda en annan.
Hemskt är det i vilket fall. Tror inte jag vågar titta på filmen, även om du rekommenderar den.
Jag förstod att du inte tyckte det var vackert, men ville förklara vad JAG menade med att filmen var vacker.
Och att de förstod att det var FEL är jag helt övertygad om, men frågan är om det hela är så "enkelt" som att handla om ondska eller om det finns andra långt mer komplexa omständigheter i det hela. Dessutom är det så att även om man vet skillnaden mellan rätt och fel som barn är det I ALLA FALL så att den konsekvensanalytiska förmågan inte är färdigutvecklad förrän väldigt sent. (vilket gör att jag kan bortförklara några förhållanden jag haft...)
Formulerade mig lite märkligt i första svaret förresten, med HANDLINGEN menade jag FILMENS handling, inte de två pojkarnas handling i filmen (eller för den delen i James-fallet). Upptäckte att det fanns risk för onödiga missförstånd där.
Du skriver så klokt!
Tack!:-)
Skicka en kommentar