Solo

Så har då maken åkt till Tyskland. Nu är det en ny HD som ska provköras. Han var rar nog att lämna lite korrläsning åt mig... Det är kärlek det.

Jag är med i en tävling. Oj, vad jag skulle vilja vinna!

Fast i tävlingar vinner jag bara om det är vinst varje gång, så det är ingen större chans. Nåja, jag har i varje fall lyckats hitta en fin säng som jag ska hämta åt Minna på torsdag. Och så ska jag få klippa mig på torsdag. Och på torsdag kommer Manfred hem. Torsdag är bra.

Vad som inte är bra är min hals. Känns som ett öppet sår i halsen. Och Minna hostar och snorar igen. Så värdelöst.

Mentala kalhyggen

Jag är så leds på inskränkta, fördomsfulla idioter! Utan att gå in på det hela alltför djupt kan jag bara konstatera att min Sofie sammanfattar min frustration riktigt bra här.

Är folk inte smartare idag än att de skyller samhällsproblem och vissa personers bristande moral/empati på religion och/eller etnicitet? Hur kan en människa enligt vissa vara mindre värd för att han/hon kommer från "fel" land, har "fel " religion eller "fel" sexualitet? Har vi inte kommit längre än så?

Vad är det för fel på folk som har sådana otäcka värderingar? Har de fått för lite kärlek? Är de identitetssvaga och lättlurade? Är de onda psykopater? Hur får man dem att vakna upp?

Hemlängtan

Uppsala är hemma. Det går inte att komma ifrån. Hur bra jag än må trivas här, längtar jag hem till Uppsala.

Jag saknar att ha nära till mina syskon, jag saknar Sofie, jag saknar Camilla, jag saknar Fyrisån, Hammarskog, Stora Torget, forsränningen, Café Ofvandahls och ja...resten, helt enkelt.

Lite fanatisk, eller?

Jag råkade visst fastna lite... Traderas auktioner gjorde susen. Saken är den att jag i somras köpte ett begagnat dockskåp åt Ungen (som hon inte kan leka med på länge eftersom hon bara är 18 månader, jag vet), och nu ropade jag hem lite möbler till detsamma.


Eftersom dockskåpet har världens -70-talsstuk känns det rätt att fylla på med möbler från samma tid. Minna kommer antagligen avsky alltihop, och vilja ha nya, moderna, fräscha saker då hon är stor nog. Tja, då får hon väl önska sig ett eget dockskåp och låta sin mamma behålla detta då!

Mot Uppsala

Hurra! Pappa med fru är i Milano över helgen, så vi passar på att åka till Uppsala och träffa alla mina syskon.

Och så har jag börjat riva bort ugly, ugly strukturtapeter idag. Ett rum påbörjat, fyra kvar... Hur fasen resonerar man då man sätter upp strukturtapeter i vartenda rum? Det slår verkligen rekord i gräslighet!

Hemmafixningsdags

Inhandlat ikväll:
Spackel+skrapor
Maskeringstejp+täckpapp
Vitfärg+penslar
Väggfärg med nyans
Roller
Taperter+klister
Latexfogmassa

Nu är det bara tid och barnvakt som saknas för att vi ska kunna börja med vårt välbehövliga piff av hemmet.

Kakbit!

Jag är gravid i vecka 29, om jag inte missminner mig helt, och jösses vad smidigt det är denna gång! Jag orkar träna som vanligt, även om jag inte alls tränar magmusklerna, och går minst en timmes rask promenad varje dag. Har ingen halsbränna och bara lite, lite ont i ligamenten någon enstaka gång. Det enda jag i så fall kan klaga på är att det nu börjar bli lite svårt att hitta en skön sovställning eftersom magen är i vägen, men det känns inte speciellt jobbigt.

Kanske känns det helt annorlunda om några veckor, men just nu mår jag oförskämt bra och förstår precis kvinnor som tjatar om att de ääälskar att vara gravida!

Och så känns det så himla häftigt att faktiskt ha en liten människa boendes i sig. En liten människa som sparkar otroligt våldsamt och försöker borra sig ut bredvid naveln, alltid på samma ställe.


stulen bild

Len och fin

Äntligen! Utan att gå in på obehagliga detaljer kan jag ju säga att det var länge sedan jag vaxades, och att det vid det här laget var välbehövligt. Nu är det gjort, hurra!

Gräsänka igen

Ja, jag visste ju att Manfred skulle bomma vår bröllopsdag eftersom han ska på mässan i Tyskland 6-12 oktober. Att missa bröllopsdagen är väl inte hela världen, men det är både trist och jobbigt att sköta allt ensam då han är borta. Nu fick jag just, via mail han skickat under dagen, veta att han dessförinnan ska åka till just Tyskland på provkörning, 30 september-2 oktober. De få dagar han är hemma och vänder lär vi heller inte ses mycket eftersom det dessutom är lämning av tidningen.

Ibland är det svårt att veta om man ska skratta eller gråta. Gråta, kanske?

Det finns stödfamiljen för barn, men finns det stödmän åt kvinnor? I så fall önskar jag mig en sådan!

80-talet det ljuva...

...Som ett majackord på en DX 7:a...

Eller något.

I helgen var vi på Träffpunkt 80 på Grytsbergs säteri. kan inte påstå att jag var så där vansinnigt upplagd för det hela, men vad gör man inte för sin man? Det var i varje fall ganska trevligt att få ansikten till namn (de andra tidningarnas redaktioner) och hänga lite med förlagsfolkets familjer.

Överlag är jag minst sagt tveksam till tjusningen med fordon från 80-talet, men en av mina drömbilar fanns ju på plats, så jag smälte lite trots allt. Coola, udda Lada Nivan, en rysk jeep när den är som bäst.

Förbannade idiotmänniska!

Det finns människor som inte borde få komma i närheten av djur, än mindre äga dem. Träffade på en sådan idag.

Jag var ute på promenad med Minna och Doris och passerade en gubbfan med hund, och precis då vi gått om varandra hör jag hur han rappar till sin hund. Vänder mig om och ser hunden ligga platt på marken. Då brann det till i skallen på mig, minst sagt.

Det vansinniga i alltihop, förutom det faktum att han faktiskt slog sin hund, var att han försvarade sig med att han bara slog lite lätt (jag hörde rappet), att det var för hunden skulle strunta i andra hundar (snarare ett effektivt sätt att göra hunden rädd för andra hundar), att det är en jakthund han har (och de förtjänar att slås, då?), och att han haft hundar i hela sitt liv (sedan när är det en garanti för att man vet vad man sysslar med?).

Jag bli så ledsen och förbannad över alla dessa idioter som behandlar sina oskyldiga djur illa. Gubbhelvetet borde få smaka sin egen medicin, vilket känns lätt ordnat.

Mer kär

Av helt andra anledningar än jag är kär i Peaches är jag också kär i/önskar jag såg ut som Dita von Teese.
Se och njut!

Lite avundsjuk? Moi?

Älskade Sofie och hennes käraste ska åka till Paris. Oj, vad jag är avundsjuk! Kommer på mig själv med att snudd på vilja göra i ordning ett reseprogram åt dem, med aktiviteter och tidscheman. Kanske inte så förvånande för dem som känner mig väl... Nåja, i nuläget kan jag bara vara lite avundsjuk, surfa runt på nätet på alla platser i Paris jag skulle vilja (åter)besöka och drömma.

För övrigt kan jag rekommendera Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist. Den skrämmer mig enormt, men ack vad bra den är! Försökte tipsa Manfred om att läsa den, men han tyckte den verkade för otäck. Min man är tydligen mörkrädd, vilket är lite jobbigt eftersom jag också är det. Vem ska då vara den trygga och modiga? Minna? Hur som helst, boken är minst sagt läsvärd, oavsett om man är mörkrädd eller ej.

Men det är väl själva...

Vad kul! Har bara hunnit träna i två veckor efter förra förkylningen med tillhörande luftrörskatarr, och nu börjar jag få ont i halsen igen. Var på kvällens spinpass i alla fall, och tänker styrketräna i morgon bitti. Antingen bryter det ut på riktigt eller så vinner jag.

För övrigt skulle jag gärna, om det inte vore för det lilla faktum att det inte är helt nyttigt, äta en, eller två, Fazers Mignon varje dag.

stulen bild, förresten

Huslig

Efter dagens träningspass har jag, förutom att vara i lekparken med Minna, skurat badrummet, gått långpromenad med Doris, förvällt svamp (blek taggsvamp, svart trumpetsvamp och fårticka), fixat middag, röjt upp i köket och plockat undan inför morgondagens storstädning. Lite huslig känner jag mig allt! Och väldigt trött.

Mmmm...persikor

Jag är lite kär i Peaches, det är bara att konstatera. Hon är coolast, helt enkelt.

Scener ur ett äktenskap del 2

Minns ni Alfred och Mi? I denna scen är det morgon.

Alfred ska åka till sitt arbete och Mi ska till gymmet. Mi är dock irriterad över att inte kunna hitta sina träningsbyxor.

Mi: -Men var fan är de någonstans? De har varit borta sedan du tvättade i fredags. Du tappar alltid bort mina kläder!
Alfred: -Ja, förlåt, då. Men jag minns inte att jag sett dem.
Mi: -Var har du lagt dem?! (letar otåligt runtom i hemmet) Jaha, då hoppas jag att du är beredd att komma och hämta mig hos polisen då jag blivit gripen för förärgelseväckande beteende, för det är vad som kommer hända när jag går och tränar som Kalle Anka! Och kallt kommer det bli, också!
Alfred försöker dölja ett leende, och letar i garderoberna.
Mi: -Jag har inte haft byxorna sedan i söndags! Äähh...jag menar...fredags...eller något... Sluta leta! Det är ingen idé!

Vad Alfred inte vet är att Mi vid det här laget har kommit på att hon hade byxorna på sig i söndags då hon var i skogen för att plocka svamp med sin väninna. Efter det var hon tvungen att lägga byxorna i tvättkorgen, eftersom hon lyckats snubbla ner i ett lerigt dike. Detta har naturligtvis inte Alfred en chans att veta, och Mi är för stolt för att avslöja det.

Sensmoralen denna gång: Om du är en argsint tjuskalle med dåligt minne, se då till att du är gift med en snäll person som också har dåligt minne.

Beslutsångest

Nu har jag i stort sett bestämt mig. Tror jag. Kanske. eller...jo...nej...jag vet inte. Jo, jag har nog bestämt mig. Tror vi ska vänta med valp trots allt. Det finns visserligen aldrig ett läge som är helt rätt att skaffa valp, men jag tror faktiskt att det egentligen hade varit bra nu. Samtidigt kan jag inte låta bli att ta det som ett tecken då en (oseriös uppenbarligen) uppfödare går och säljer valpen vi visat intresse för och i stort sett tingat. Kommunikationsbrist i uppfödarfamiljen, visst, men samtidigt ruskigt oseriöst och oproffessionellt. Och därför ska vi nog inte köpa en valp av dem, trots allt.

Jag har väldigt kluvna känslor just nu, och någonstans har jag ändå känslan av att jag missar världens grej. Men man kan väl inte sakna något man aldrig haft? Och hur som helst, det är lugnast så här för Doris.


Fast jo...jag är besviken och undrar vad som egentligen är rätt.

Jo, förresten

Det här är det roligaste/sjukaste jag läst på länge.

Sscchh

Nä, har man inget vettigt att säga ska man vara tyst. Så därför:

Utökning?

Jaha, ja... det ser onekligen ut som om vi blir en familjemedlem rikare redan på torsdag. Efter noga funderande, analyserande, fantiserande och diskuterande verkar det som om vi kommer plocka hem en liten spädgris från Dalarna.

En av dessa små dalkullor ska troligen få Doris som ny mamma.

Ah, jag längtar till torsdag!

Duktiga Ungen

En gång är ingen gång, två gånger en vana. Min duktiga lilla Unge har nu börjat säga till när hon behöver göra nummer 2. Fånigt att man kan bli så vansinnigt stolt, men det blir jag. Tänk att lite bajs kan göra en så glad, liksom. Jodå, nog är man fånig som förälder, alltid.

För övrigt börjar jag kunna andas normalt igen. Känns underbart. Eftersom jag så sällan har besvär med astman hinner jag glömma mellan varven hur hemskt det är att inte få ordentligt med luft. Det gäller att uppskatta de små tingen i livet, som att kunna andas obehindrat, till exempel.

Konstiga Unge

Idag fick Minna läsa medan hon åt mellanmål. Hon var jättefascinerad av Allt om MC, som av någon outgrundlig anledning kommer hem till oss. Fattar inte varför Ungen läste Allt om MC, hon är ju varken från landet eller en småfet gubbe i övre medelåldern. Livet är fullt av små mysterier.

Eureka!

Tjockisen har fått mediciner i massor av snälla farbror doktorn. Och så har tjockisen varit hos barnmorskan och lyssnat på sonens hjärtljud. Det är så vacker musik att höra.

Syskonen har visserligen inte träffats ännu, men de tycks ändå vara i maskopi med varandra. I natt låg Ungen på utsidan och sjöng, medan den andra Ungen inuti låg och sparkade våldsamt. Å andra sidan hostade Mamman oavbrutet, så det var nog ingen i familjen som fick sova. Hunden var trött i morse, stackars oskyldiga krake.

Flåsar

Det visade sig att jag visst var lite för ivrig med att börja träna igen efter förkylningen. I slutet av förra veckan kom bakslaget. Nu är det så pass att jag måste boka läkartid. Värdelöst. Misstänker luftrörskatarr, jobbigt nog. Ingen träning denna vecka, alltså. Jag flåsar tillräckligt som det är.