Framtidsfunderingar

Plötsligt börjar jag fundera och resonera kring framtiden... Vad jag bör ägna mig åt framöver, och var jag bör göra det.

Fullständigt ointressant för dig som läser detta. Förlåt, jag ska skärpa mig och komma igen med något med lite mer substans imorgon. Hoppas jag.

Dejlige koner

Jag har en lista i mitt huvud, en lista som fylls på med jämna mellanrum. Några som länge funnits med (utan inbördes ordning) där är Marilyn Monroe, Gina Gershon, Catherine Zeta Jones, Pam Grier, Daniela Sea, Katherine Moennig, Maggie Gyllenhaal och pinsamt många fler. Jag har byggt på denna lista i mitt huvud under många år, okej?

Ikväll slog det mig dock plötsligt: Merlene Ottey, för bövelen! Herregud, hur har jag kunnat bortse från henne under alla dessa år?

stulen, men ack så trevlig, bild

Hit me, baby...

Efter en hel dag med VAB där finbarna är för sjuka för att vara på förskolan, men tillräckligt friska för att ryka ihop med jämna mellanrum var det väldigt fint att få komma iväg till Friskis på ett Boxpass. Helt fantastiskt skönt att få slå sig trött, svettas som en galning och det i sällskap av en snygg dam. Livet kunde vara värre.

Det är härligt att slåss!

En framsida att glädjas åt

Tack, Aftonbladet! Den här framsidan gillar jag!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Jobbiga helg

Jag kör en sjudagarsvecka med jobbet just nu, och idag blev det en elvatimmars arbetsdag. Så kan man också ha det en lördag.

Jag längtar till måndag.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Härliga hund...eeeh...

Den där fina Rex... Under skogspromenaden efter jobbet tog han sig en egen vända och kom så småningom tillbaka, hälsade på mig och försvann igen. Den där hälsningen resulterade i odefinierat bajs på armen. Hepp!

Då den där hunden kom tillbaka nästa gång hade han badat i gyttja. Hela sig. Precis hela sig. Den jämnbruna hunden och jag gick tillbaka till ladugårdsplan, under tiden torkade gyttjan. Så där ja, det gjorde att hundtvättningen tog ännu lite längre tid. Det gjorde även att jag var tvungen att tvätta den där hundens genitalier, vilket kändes en aning bisarrt.

Nu är han dock ren, luktar gott och snarkar högt bredvid mig. Nog så.

Jag bestämmer!

Åååh, det är så roligt att leda pass! I normala fall tycker jag rätt illa om gruppträning, men då jag får leda och bestämma tycker jag om det.

Eeeh... Så oväntat. Undra på att jag är singel, jag som inte kan kompromissa eller låta mig ledas av någon annan.

Jag vill ha kontroll. Full kontroll.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Disharmoniskt liv

Det är som om jag aldrig haft semester. De flesta andra verkar ha hur mycket ledighet att ta ut. Det är någon vecka här och någon vecka där. Lite semester på våren, lite på hösten och så en full semester på sommaren på det. Jag vill också!

På jobbet är vi inne i högsäsong nu, vilket gör att pulsen per automatik går upp ungefär 60 slag i minuten så snart jag närmar mig parkeringen. Hemma är karusellen med att lämna, jobba, hämta, promenera, urfodra, leka med, sanera och natta igång. Tiden räcker inte till, och det är min sömn så stryker på foten.

Sömnbristen gör att jag måste kompensera med att dricka mängder av kaffe för att kunna fungera. Kaffet ger ytterligare hjärtklappning, och har en ganska missgynnsam effekt på en normalt sett hyperaktiv person.

Disharmoni, det är ordet som kommer upp i mitt huvud.

Att känna sig själv

Jag levde i många år i villfarelsen att jag gillar att laga mat. Jag har till och med påstått att jag gör det, då jagdiskuterat med folk. Inget kan vara mer fel. Jag tycker det är Så. Jävla. Tråkigt. att laga mat. Jag får lite ångest och dör en smula i själen av att laga mat. Det jag tycker om är att äta mat. Det gillar jag mycket!

Vad jag behöver är någon som lagar god mat till mig, så jag får ägna mig åt det jag tycker om. Någon frivillig? Nehej? Inte? Typiskt.

Tisdagspromenad

- Posted using BlogPress from my iPhone

Att vaccinera ett barn mot naturen

Vi skulle plocka svamp igår. jag var rätt pepp, men det var jag å andra sidan ensam om. Eller Rex var pepp, men han är å andra sidan mestadels som Aliappappappappapahackspetten (den på julafton, alltså) på anabola, så det räknas inte.

Två minuter in i svampletandet (som resulterade i en tumstor jävla Karl Johan, eftersom de andra vi hittade far flerfamiljshus för maskar) ställer sig Minna med händerna i sidorna och utbrister:
-Neeeej, det här var till och med tråkigare än jag först trodde!

Eeeeh... Efter en sådan sågning, och efter att ha flippat ur lite över fästingar och all världens mygg åkte vi tillbaka till betongen igen.

På kvällen sade jag till barna att vi gör ett nytt försök en annan gång, men fick till svar (från Minnan, så klart):
-Alltså, du skojar! Säg att du skojar, mamma! Vi ska väl inte göra det igen?!

Jag tror att jag får plocka svamp utan barnen hädanefter...men det är ju bara en misstanke jag har.

Nu känner jag igen mig

Mitt liv är åter som det brukar. Igår, efter att ha varit med FinMamma på Etnografiska och sett utställningen om Vodou, fick jag hem finbarna. Oh my... Denna lycka! Denna himlastormande kärlek!

Och sedan...

Denna ljudnivå! Dessa konflikter! Denna röra!

Nåja, de är bäst, och det är underbart att ha dem hemma. Det kommer dock ta ett tag att vänja öronen vid oljudet de kan föra, märker jag...

Måndag hela veckan

Jag undrar varför livet ibland känns som en enda lång måndag? Kalendern säger fredag, men jag känner nästan bara måndag.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Victorias gravidblogg

Jag ser framemot Vickans och Dannes gravidblogg, för en sådan måste de ju skaffa sig. Jag förutsätter att det kommer en blogg och att den kommer handla om saker såsom illamående, cravings, åderbråck och andra spännande ting man kan få uppleva som gravid. Nej? Vad då? Kommer de inte skapa en sådan blogg, säger du? Åååh, neeeeej.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Att ha ett mantra

Jag tror, på riktigt, att man ska ha ett mantra. Jag tror, på riktigt, att det kan hjälpa en. Vad ska mitt mantra vara:
-Det ooooordnar sig!
-Let it be
-Det är bara pengar
eller kanske
-Eeeh...vad då?
Det där måste jag skissa på och fundera lite.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Om jag hade pengar...

Jag är trött på att inte ha råd. Jag är trött på denna ständiga ångest över pengar. En oväntad händelse ger ringar på vattnet och gör att jag hamnar i världens tråksits ekonomiskt sett. Hur löser jag detta?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Endorfinnarkoman

Det är helt omöjligt att vara stilla förrän kroppen fått sitt. Med nuvarande högsäsong på jobbet får huvudet vad det tål, men att trötta ut kroppen tar tid. Förutom hundpromenaderna idag sprang jag 8,5 km (inte jättelångt och inte jättesnabbt, men jag är ingen löpare heller). Igår klättrade jag, imorgon klättrar jag, på onsdag leder jag pass.

Senaste veckans träning har varit fantastisk överhuvudtaget men vad kan jag annars göra för att inte förgås av längtan till Finlnd och efter mina finbarn?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Time is on my side

En märklig sak med att inte ha barnen hemma är all tid! Idag slutade jag jobbet omkring fyra. Efter det sprang jag åtta kilometer, handlade lite, badade och åt middag.

Det finns ingenting att städa här hemma och jag vet inte vad jag ska göra med all denna tid!

Rex är väldigt välmotionerad just nu, minst sagt...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Hurra för mig!

Åtminstone vid topprepsklättring är nu min höjdrädsla som bortblåst. Det är underbart att kunna klättra utan att vara rädd och faktiskt våga chansa. Jag börjar bli hyggligt bra på det hela.




Hundbettsfingret höll, men gjorde ont på de grepp där man enbart använder fingertopparna, men det tar sig!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Solig söndag

Igår pratade jag med Minnan i telefon på förmiddagen, och hon började storgråta efter mig. Jag går sönder då, och får sådan ångest över vad det kan tänkas göra för permanenta skador i hennes själ att alltid behöva längta efter en av sina föräldrar.

På kvällen kom ett sms med rapport om hur det haft det på Skansen, från Pappfred, och läget kändes avsevärt mycket bättre.

Efter att ha haft Tessan här igår, och umgåtts till sent på natten har jag nu fått ihop så pass mycket själslig styrka att jag tycker livet känns helt okej igen.

Fortfarande längtar jag härifrån, och jag längtar mig tokig efter barnen, men jag känner mig ändå som mitt vanliga starka jag.

I kväll ska jag klättra på väggarna.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vin, vän och veranda

Med vin, en fin vän en veranda är livet, trots allt väldigt bra.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Mitt sällskap i afton

Åh, gode tid! Vilken lycka! Vilket vin! Cotes du Rhones (omöjligt att skriva det korrekt med en ajfån) är min kärlek i höst, helt klart.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Skepp ohoj!

Jag åkte tillbaka från Finland till Sverige för fem dagar sedan. Det var lugnt, utan sjögång. Jag he fortfarande yrsel och känner som jag står på en båt ute i storm.

Varför blir det så? Varför blir det så varje gång jag åker tillbaka till Sverige, och inte då jag åker till Finland?

Ett mysterium, i sanning.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Saknaden är ett hål i mitt hjärta

Jag saknar dem jag älskar och jag saknar att känna mig fri.

Är inte den här dagen över snart?

- Posted using BlogPress from my iPhone

Mumingroupien Minna

Hon var lika starstruck som mor sin, den där Minnan. Som tur är har hon fastnat för Mumin, och inte Muminpappan.

Så pass starstruck dock, att hon passade på att känna lite varstans på Mumin. Han var ju så mjuk och len!

Mitt liv i en Muminvärld

Jag försöker att inte vara Filifjonkan*, men det går så där... Jag har lite att jobba med, kan vi ju enas om. Att få hänga med Muminpappan på semestern var en höjdare, annars, synd bara att min mamma vägrade ta en bild på då jag hånglade upp honom strax efter att bilden till höger togs. Nåja, jag har ett starkt och livfullt minne av det, i varje fall.


Filifjonkan är en fiktiv karaktär i Tove Janssons berättelser om Mumindalen. Filifjonkan är en osäker men rakryggad figur i stort behov av bekräftelse. Tidigare eventuella traumatiska upplevelser tycks ha präglat hennes personlighet och därför är hon ganska skrämd och ångestfylld. Hon bor ensam i sitt perfekt städade och pyntade hus men längtar efter gemenskap och oordning. Kanske är det därför hon älskar att vara ute när det är storm. Att Filifjonkan är ärlig och sökande gör att hennes ångest inför livets osäkerhet blir allmängiltig och lätt att identifiera sig med. Filifjonkor är ofta noga med etiketten och att hålla kontakt med släkten, oavsett om de gillar det eller inte. De blir lätt nervösa men kan också släppa loss när andan faller på. (Wikipedia)

Sverigedemokraternas kulturfestival

SDs kulturfestival Gimle har tydligen blivit inställd med mycket kort varsel. Anmälningarna var för få. Vad trodde de? Vad hade de väntat?

Att som kulturarbetare delta i dylikt arrangemang vore ju att pissa sig själv i ansiktet, med tanke på SDs syn på kultur, vad man anser passande och värt att stödja.

Inte de vassaste knivarna i lådan, de där Sverigedemokraterna.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Skepp ohoj, hit med havet tack!

Nä, nu vill jag tillbaka till havet, klipporna och naturen! Det här är för trist för att vara sant.

På vägen till jobbet grät jag en skvätt, och dagen har gått så lååååångsamt. Att jag dessutom varit trög intill hillbillyvarning gör inte saken bättre. Om det är så här det ska bli framöver borde jag inte få ha semester alls. Eller så borde jag få hitta en lott här hemma med vinst på några miljoner på. Ja, det borde jag fan få göra!

Takaisin todellisuuteen (tillbaka till verkligheten)

Jag är tillbaka i Sverige. Ensam hemma så när som på Rex (tack gode Gud för Rex!). Voi saatana vad tomt det är, och vilket stort hål jag har i hjärtat just nu! Jag vill ju vara i Finland. I Finland med dem jag älskar.

Jag ger er Mitt Landet:

Så här ser det ut från carporten då man kommer till oss. Långt där bakom skymtar huset Lippa, där jag och barnen bor. Stora huset är bekvämare att bo i, men inte tillräckligt nära havet.

Vi sov med dörrarna öppna de nätter det var nästan olidligt varmt. Ligger man i sängen är detta utsikten.

Från sällskapsrummets ytterdörr kommer man ut på verandan och har den här utsikten. En tidig morgon som det var här är det alldeles stilla och inte ens sjöfåglarna på ön längre bort har vaknat. Stora Bryggan syns på bilden, därifrån hoppar man bara i, eftersom vattnet är djupt och stege saknas.

Så går vi ner mot bastun för en simtur. Det ger en perfekt start på dagen.

Bastubryggan.

Sen kväll på Lippa. Havet som en spegel utanför. Då det regnar smattrar det mot plåttaket på huset.

Två sovande gryn, i bäddsoffan i Lippas Mellanrum, för en gångs skull.

En Minna som leker att hon lagar mat, och faktiskt vill fortsätta med det lite till.

Ännu en tidig morgon, vilket syns på skuggan.

Utsikten från matbordet på Lippa.

Lippa självt.

Lippa från insidan, igen.

Viktor, på bilfärjan, på väg mot fastlandet.

Jag. Vill. Vara. Där. Nu.