Oro

Läkaren får säga hur mycket han vill att inga kända riskfaktorer finns för att Viktors andningsstopp ska vara farliga och leda till plötslig spädbarnsdöd. Jag är i alla fall orolig, och blir gråtfärdig varje gång jag upptäcker att Viktor inte andas. Nu ligger jag vaken på nätterna. Ska det vara så här tills han fyller ett år?

Skynda! Fynda!

Som hittat! En färdigmonterad stickkontakt för femtio spänn!

Mörker, mörker

Vi släcker. Släcker du?

Mmm Fazer

Min söta mamma vet vad jag gillar, hon. I fyrpack, dessutom!

Medaljens baksida

En dålig sak med att ha barn är att man lever i ständig rädsla att något ska hända dem. Och ibland får rädslan fritt spelrum.

Igår gick jag för att titta till Viktor som sov i sin säng. Jag tyckte det började bli dags för honom att äta, och undrade över varför han inte vaknade någon gång. Jag gick in i sovrummet, och för att göra en lite längre historia kortare kan jag bara berätta att ungen var gulblek, blå om läpparna och fullständigt slapp då jag ruskade i honom eftersom jag inte tyckte att han andades. Vid det laget då jag tog hand hand och skakade om ordentligt hade jag redan försökt få en reaktion ifrån honom på andra sätt.

Jag var så rädd, så obeskrivligt rädd då jag tog Viktors hand för att försöka få liv i honom. Jag var rädd att ta hans hand eftersom jag visste att han skulle vara kall, och eftersom jag var övertygad om att han var död.






(tusen tankar hann fara igenom mitt huvud)






Till slut fick jag lite reaktion från Viktor, och kunde konstatera att han visst andades, om än väldigt svagt.
Då brast det.

På BVC fick vi rekommendationen att om det händer igen ringa ambulans. Jag kan inte begripa varför vi inte tänkte på det igår. På fredag ska vi till barnläkare för kontroll, bara för säkerhets skull.

Viktor kommer inte få sova ensam och ostört förrän tidigast då han är typ tio år gammal, känns det som nu.

Men var är Fru Frisyr?

Undrar om detta kan räknas som koppleri?

Kärlek

Underbara familj! Efter en skön helg med min familj måste jag på nytt gratulera mig själv att jag valde en så bra man! Och tack vare bra val av man har jag två ljuvliga ungar. Det är stort! Nu ska jag snusa på min utslagne lille bebis. Mmmm.

Så kan det gå

En tid har jag frågat mig om det verkligen är värt det. Efter noga övervägande och "hjälp" från personen ifråga har jag bestämt mig för att det inte är det. Värt det, alltså. Känns å ena sidan sorgligt, å andra sidan skönt att sätta punkt.

Uppsala har just tappat ett poäng till Södertälje.


Helgen har annars varit väldigt lyckad med vänhäng, träning och en massa mys med familjen. Jag är glad och tacksam att ha så många underbara människor runt mig.

Ju mer jag ser dig

Där ser man... Idag var jag och Precious Terese med bebisar i Hufvudstaden för en uppsnyggning. Jag ser inte längre ut som Lucy på kroppen... Hurra för det! Intressant var också att vi trängdes i vaxningsrummet tillsammans, vaxtanten, två bebisar och så vi båda mammor som vaxades i tur och ordning. Nu har vi sett en hel del av varandra... Nä okej, vi försökte vara så finkänsliga som det gick där, men lite fniss blev det allt. Skönt att få känna sig lite vårfin, hur som helst, och slippa de inbyggda långkalsongerna och mameluckerna... Nu väntar bara besöket hos frissan på torsdag, med rejäl klippning och blekning. Längtar!

Eller är jag bara petig?

Känns så himla förtroendeingivande. Jag skulle inte låta någon som har en sådan annons göra något med mitt hår, men jag kanske är gnällig.

Och därför är katoliker sjuka

Så, vad vet vi om katoliker och deras älskade påve? Alltså, förutom att det är en förlegad religion där preventivmedel skys, abort inte är tillåtet, skilsmässor av ondo osv? Jo, en massa konstigheter... Tydligen har påven tagit del av forskning vi vanliga dödliga inte känner till, eftersom han minsann vet att kondomer ökar aidsspridningen(sic!), en sjuk karljävel kan våldta en nioårigflicka och hennes handikappade syster och komma undan med det, medan flickan och läkarna, som räddar hennes liv genom att utföra en abort på henne, fördöms.

Att katolska präster under många många år dessutom våldtagit och utnyttjat pojkar på katolska skolor har man nu äntligen bett om ursäkt för. Ja, det lär ju återställa hundratals (tusentals?) förstörda liv.

Det är verkligen sjukt alltihop. Så sjukt att jag inte ens orkar försöka formulera mig lite mer stilfullt, eller ens fördjupa mig i det hela här och nu.

Vår!

Nu är det officiellt vår. Detta är ett säkert vårtecken. Snön töar bort och hojarna kommer åter.

En låt vann

Jag har ju svårt att förstå tjusningen med hela schlagergrejen, måste jag erkänna. Har inte tyckt att det var intressant sedan typ 1987. Antar att den lockar samma människor som ser Stjärnor på Is, Bonde söker fru, Let´s Dance och liknande. Jag är inte en av dem, helt enkelt. Däremot har det inte undgått ens mig att Malena Ernman vann igår. Lite tankar har jag ändå om det hela. Till exempel tänker jag att det är en konstig låt (jo, jag har hört den nu) som trots att den är ganska kass har en viss charm. Paradoxalt, javisst. Dessutom tänker jag att det visserligen är roligt att Malena Ernman som är så vanvettigt duktig operasångerska (och underbar att se på, vilka armar den kvinnan har!) faktiskt blir känd och erkänd även i Svenssonhem. Kultursnobben i mig önskar att det skulle göra att fler skulle bli intresserade av opera på kuppen, men det är väl att hoppas på för mycket.

För övrigt var 1987 ett bra schlagerår! Titta själva på detta bidrag...






Den som inte förstår att jag är ironisk angående klippet är det lite synd om

Change we need

Japp. Det är bestämt. Jag ska bli blond igen.

Och här är det klokaste jag läst idag.

God kväll.

Ålderskris? Javisst!

Det är egentligen inte det att jag känner mig så förbannat gammal. Det jobbiga är att jag ser så förbannat gammal ut.

Att jag ska fräscha upp mitt gamla skatutseende är helt klart. Håret ska klippas, men jag grunnar på om det ska blekas eller inte? Det lutar åt ett ja, men jag måste fundera lite till. Åsikter och synpunkter emottages tacksamt.



Här är jag ju blond, dårå. Och visst, jävligt mycket smalare också, men titta på håret. Borde jag inte ha håret så igen?

Japp, ibland är jag inte djupare än så här. So sue me!


Ps. Sköterskedräkten är inte min. Skulle jag ha en skulle den vara i latex. Så klart!

Vi är så jäkla kulturella!

Johodå, visst fasen kan man hinna vara lite lagom finkulturell även med småbarn i huset! Vi har minsann hunnit avnjuta lite musik och diskuterat god litteratur i afton. Musiken var ett lite äldre stycke, skrivet av Alice Tegnér, och kallas Bä Bä Vita Lamm. Litteraturen vi diskuterade efter läsning var något modernare, det var Pannkakstårtan av Sven Nordqvist. Så visst fasen går det att avnjuta kultur på hemmaplan i väntan på att få komma iväg på konsert eller teater!








Pannkakstårtan kan för övrigt vara det roligaste som någonsin skrivits. Om du inte har barn att läsa för tycker jag du ska läsa den ändå!

Föräldravägledning, minsann

För dig som inte har barn och undrar hur vi som har det vet hur man ska göra... Jodå, det finns faktiskt instruktioner att få. Se bara!

Ho, ho, ho!

Nej vet ni vad, jag har då verkligen inte tid att sitta här och blogga! Jag måste ju planera vad jag ska köpa i julklapp åt mina nära och kära. Vi hoppade tydligen över vår, sommar och höst i år. Hur ska man annars förklara det här anabola snöandet?




Enough is enough. Got it?

If you try walking in my shoes...

Mina Reebok Rainwalkerskor gör sannerligen skäl för sitt namn. Men inte på ett önskvärt sätt. Jag är inte nöjd. Inte nöjd alls.





Och ja, bilden är snodd, så klart

Räddaren i nöden

Det är väldigt tungt att andas just nu. På gymmet i morse upptäckte jag att astmamedicinen var hemma. Har å andra sidan tagit igen det under dagen. Är väl uppe i en tjugo-trettio doser snart. Minna är uppe i tio doser av sin luftrörsvidgande medicin, och det inom loppet av ett fåtal timmar. Kan det inte bli vår nu så vi får vara friska, snälla?

Just nu

Viktor är inte lika road av Seinfeld på dvd som sina föräldrar...

Skrytvarning igen

Alltså, om jag inte får stoltsera med mitt tränande på min blogg, var ska jag då göra det? Nej just det, så då kör vi:

• Dagens promenad: 10,3 km (med Viktor i bärsjal, och Minna i enkelvagnen. Vi har nämligen punka på syskonvagnen igen!)
• Styrketräning (tuungt igen)
• Cardio 20 min
  

Däremot är jag minst sagt irriterad på min vikt (utöver det uppenbara, eftersom jag har en hel del att gå ner), eftersom jag vägde 6hg mer i morse än i går. Kan inte begripa varför. Hade jag inte haft så mycket att gå ner hade jag inte brytt mig, men nu känns det ganska orättvist. Jag vet ju att jag gör allt rätt.

Vår nya hund

Det här vår nya hund. Tidigare var det vår dotter, men idag kryper hon på alla fyra, skäller som en hund och dricker vatten ur Doris skål. Så Doris får väl uppgraderas till dotter nu, för jämnviktens skull. Det är inte mer än rätt.

Minna är fortfarande inte pigg nog att vara på dagis, så hon är hemma med mig och Viktor. Måste erkänna att det är skönt att slippa stressa iväg på morgonen, och att det är så mysigt att få rå om båda ungarna. Dessutom kom jag på mig själv med att fundera på om Manfred inte borde ha någon testkörning snart igen, han har varit hemma nu i nästan en månad. Nåja, nu är det lämning till tryckeriet igen, det har nästan samma effekt...

Jag är så grym ibland!

Ja, förlåt mig. Jag vet ju att eget beröm luktar illa, men jag kan inte hjälpa det. Jag ÄR faktiskt så jäkla grym ibland! Är nämligen ganska stolt över att så här elva veckor efter förlossningen faktiskt ta tyngre vikter på gymmet än någonsin tidigare. Detta gäller visserligen inte i alla övningar, men tillräckligt många. Och utöver en rejäl genomkörare av axlar, biceps, triceps och rygg blev det även 203 situps, fast det hemma efter amning. Och därför känner jag mig både duktig och grym i afton. Det tänker jag njuta av, och somna med ett leende. Det är väl okej?

Nu räcker det!

Mer snö?! Har vi inte sett nog nu? Ja, jag vet att jag är gnällig nu, men det räcker fan med vinter för i år!

Jag vill ha vår, värme, lättare kläder och friska barn!

Idag fyller min lilla Minna två år. Stora snuttan. Grattissms har kommit hela dagen, kost och presenter har kommit per post, paket har öppnats. Men stackars Minna är ändå som en urvrden disktrasa. Hon har hög feber och hostar, och vill inte alls vara med.

Men i lördags då det var kalas, då var Minna pigg